Omdebatterad föreläsning

Idag var det då alltså dags för Krister Renards omdebatterade föreläsning i intelligent design. Klokt nog var föreläsningen starkt anpassad efter den kritik som den fått ta emot redan i förväg, och en stor del av den utgjordes av vetenskapsteori där han försökte definiera begreppet vetenskap. Tyngdpunkten låg på att försöka göra ämnet mer rumsrent och svårare att vifta bort som rena tokigheter, bl a genom en lång rad citat av högt ansedda vetenskapsmän som i olika hög grad erkänner existensen av en skapare. Han var dock noga med att påpeka att intelligent design inte kan klassas som vetenskap - men att evolutionsteorin icke desto mindre inte heller är mer än just en teori. Förhoppningsvis kommer detta leda till en fortsatt debatt i ämnet där ateisterna så småningom kanske lär sig vikten av att bli lite mer ödmjuka.

Här är förresten ett mail som jag fick idag:

Hejsan! Jag skriver för att meddela att bibelhelgen den 10-12 november tyvärr måste ställas in pga för få anmälningar. Trist men så är det. Har du redan hunnit lägga ut pengar för biljetter till och från Örebro, och inte kan köpa tillbaks dessa, så kontakta SUK:s kontor för reseersättning.

För min egen del antar jag att det är lika bra att jag inte blir av med ytterligare en helg som jag verkligen skulle behövt tillbringa med mina studier, men det är oroväckande att intresset varit så lågt. Man får hoppas på att det berott på bristande information.

"Dårarna säger i sina hjärtan: Det finns ingen Gud." (Ps 14:1)

Fullt upp

Idag känns det återigen som att jag har alldeles för mycket göra för att min arma lilla hjärna ska hänga med i svängarna. Men jag behöver bara hålla ut till torsdag förmiddag. Sedan försvinner jag till karmelgården på en tre dygn lång obeskrivligt välbehövlig reträtt. Det kommer inte bli några som helst problem att glömma bort skolan under de dagarna. Vad som väntar när jag kommer tillbaka är ett senare problem. Dock ska jag försöka hinna med att lyssna på Krister Renards föreläsning om intelligent design i Key-huset imorgon kl 17-19. Hoppas att han klarar sig bra. Men även om han skulle framställa både sig själv och kristendomen som ID(iotisk), så spelar det egentligen ingen roll. Sanningen segrar alltid i slutändan ändå.

"Förtrösta på Herren av allt ditt hjärta, och förlita dig inte på ditt förstånd." (Ords 3:5)

Familjemässa

Idag var det familjemässa i S:t Ansgar. Konfirmanderna stod som brukligt för kyrkaffet. De planerar nämligen att åka till Rom i samband med konfirmationen om två år. Rom är givetvis en av de platser på jorden som jag måste hinna besöka åtminstone någon gång. Men prio ett just nu är att spara ihop tillräckligt till världsungdomsdagen i Sydney. När jag kom hem passade jag på att skriva ut en bild på påven att sätta upp i mitt rum. Det ska ju inte kunna gå att ta miste på att det är en katolik som bor här. Åkte hem till Linköping med 16.10-bussen från Södertälje Syd. Passade på att läsa lite Bibeln och Stinissen. Det kändes väldigt bra. Jag har nästan läst färdigt Mitt liv i dina händer. Får se till att ladda upp med lite mer Stinissen i bokhyllan när jag kommer till karmelgården nästa helg på ungdomsreträtten.

"När ni har upphöjt Människosonen skall ni förstå att jag är den jag är och att jag inte gör något av mig själv utan talar så som Fadern har lärt mig." (Joh 8:28)

Redaktionsmöte

Igår var det LUKAS-träff. På programmet stod bakning, bön och spånande av förslag på sånger till SUK:s komande sånghäfte. Jag och från Kina nyligen hemkomne Jakob bakade cocostoppar. Dessa kommer förhoppningsvis senare kunna säljas dyrt och på så vis hjälpa oss stackars fattiga ungdomar att åka till Australien och träffa påven. Enligt överenskommelse kom sedan mina föräldrar och körde mig till Södertälje. Vilken lyx. Idag tog jag pendeln till Stockholm för att delta på mitt första Sucken-redaktionsmöte. Tyvärr var det bara fyra närvarande plus en via telefon på grund av diverse sjukdomar och annat, men vi lyckades i alla fall planera en hel del inför kommande nummer. Till nästa nummer ska jag skriva nästa del i följetongen om de sju sakramenten (hemligt vilket det blir), samt en artikel om numrets tema identitet.

Att leva som praktiserande katolik i Sverige innebär att man ofta går rakt emot vad samhället tycker i många frågor, och man kan lätt känna sig väldigt ensam om att ha de åsikter man har. Samtidigt är Katolska Kyrkan världens största organisation som en sjättedel av jordens befolkning är medlem av. Att vara katolik är alltså i sig ingenting ovanligt, även om den Katolska Kyrkan inte är så stor just i Sverige. Däremot är det kanske inte lika vanligt att leva med inställningen att i allt försöka leva efter Kyrkans lära. Men vari ligger logiken i att det skulle vara helt normalt att vara medlem av världens största organisation, men att man skulle vara en extremist om man håller fast vid allt som denna organisation lär ut? Det är dubbelheten i detta, att som praktiserande katolik finna sin identitet i att ofta tvingas gå rakt emot strömmen samtidigt som man vet att man har hela Kyrkan i ryggen som jag skulle vilja ta upp i min kommande artikel.

"Gå in genom den trånga porten. Ty den port är vid och den väg är bred som leder till fördärvet, och det är många som går in genom den. Men den port är trång och den väg är smal som leder till livet, och det är få som finner den." (Matt 7:13-14)

Sanningen orsakar splittring

Ibland känner jag mig träffad av Paulus ord i 2 Thess 3:11: "Och nu har vi hört att några ibland er lever utan ordning. De gör inte vad de skall, bara vad de inte skall." I mitt fall brukar detta alltför ofta innebära att jag slösar bort min lediga tid med att slösurfa på Internet istället för att studera. När man har så många åligganden att man inte hinner med allt man skulle vilja göra så är det lätt att man blir frustrerad och stressad över att tiden inte räcker till. Då är det tryggt att veta att Gud har en plan för våra liv ända in i minsta detalj, och vet precis hur vi borde planera våra dagar för att hinna med allt som han vill att vi ska göra. Vår uppgift är således inte att beklaga oss över att vi inte hinner med att göra allt som vi skulle vilja, utan att försöka komma fram till vad Guds plan för oss för varje dag är. Gud kan ju orimligen kräva att vi ska hinna med att göra mer än dygnets timmar möjliggör.

I och med att jag kommer spendera de närmast kommande tre lördagarna på diverse trevliga katolska aktiviteter så är det just nu av än större vikt att jag verkligen lyckas utnyttja tiden så effektivt som möjligt. Och jag lyckades nog betydligt bättre idag med detta än jag gjort i början av veckan. Idag har jag hunnit med att tvätta, dammsuga, slänga pappersförpackningar, lagamiddag, följa mässan via EWTN samt plugga bokföring och gränsvärden. Det var förresten en väldigt bra predikan i dagens mässa. I evangelietexten från Luk 12:49-53 säger Jesus att han inte har kommit med fred utan med splittring, och temat för predikan var att sanningen orsakar splittring. I och med att dagens evangelietext gått i uppfyllelse i min egen familj i samband med att jag blev katolik så var det väldigt intressant att höra en välskriven predikan om den. (De två senaste veckornas predikningar går att lyssna på i ljudarkivet på www.ewtn.com)

Imorgon är det LUKAS-träff, på lördag är det Sucken- redaktionsmöte i Stockholm, och på söndag är det mässa i S:t Ansgar igen. Jag ringde fader Martin för att se om han skulle vara hemma på lördag så att jag kunde kika förbi efter mötet, men han skulle återigen ordna med bokföringen tillsammans med fader Udo. Tänka sig, jag som just håller på att lära mig om bokföring! Och jag börjar till och med tycka att det är ganska kul.

"Ty där fem bor i ett hus skall de i fortsättningen leva splittrade, tre mot två och två mot tre, far mot son och son mot far, mor mot dotter och dotter mot mor, svärmor mot sonhustru och sonhustru mot svärmor."
(Luk 12:52-53)

Maria, vår Moder

För några veckor sedan lånade jag boken The Glories of Mary från församlingsbiblioteket, skriven av den helige Alphonso Maria de' Liguori, biskop och kyrkolärare. Jag kände till den boken sedan tidigare, eftersom den använts friskt av militanta anti-katoliker för att "bevisa" att Katolska Kyrkan lär ut Mariadyrkan. Under min vandring hem till den fulla gemenskapen med Kyrkan så tog jag många gånger upp de citat ur denna bok jag läst på Internet som "bevis" på att den katolska läran måste vara falsk, för i och med att de' Liguori utsetts till kyrkolärare så måste ju hans skrifter kunna betraktas som fullt i enlighet med Kyrkans lära. Vad jag senare upptäckte var dock att hans bok av dessa anti-katoliker inte bara var missförstådd, utan rentav rakt felciterad. Därför blev jag väldigt glad när jag såg boken i församlingsbiblioteket, så att jag kunde läsa den själv. Och i och med att jag nu läst ut den helige Louis Marie Grignon de Montforts bok True devotion to Mary (även den mycket bra) så har jag äntligen fått tid att ge mig i kast med de' Liguoris bok.

Det är lika bra att säga som det är - synen på jungfru Maria är den del av den katolska läran som är svårast för en protestant att förstå. Men nyckeln till att förstå katolikers hängivenhet och kärlek till jungfru Maria ligger i att inse att Maria inte bara är en massa dogmer som man måste förstå, utan en person som man måste lära känna och lära sig att älska. Kimberly Hahn skriver i Rome Sweet Home:

“I was a beloved disciple. Did I, like John, need to receive her into my home as my mother, too? Instead of seeing Mary as a tremendous obstacle to me, I was beginning to see her as a precious gift from the Lord - one who loved me, cared for me and prayed for me with a mother's heart. She was no longer just a doctrine to understand; she was a person to embrace with my whole heart!”

Det som brukar vara svårast för en protestant att förstå är varför man ska gå genom Maria för att komma till Gud, när man lika gärna skulle kunna gå till Gud direkt. Det enklaste svaret på den frågan är: För att Gud vill att det ska vara så. I Kyrkans dogmatiska konstitution Lumen Gentium läser vi: "Att den saliga jungfrun medverkar vid människornas frälsning betingas inte av någon saklig nödvändighet utan av Guds beslut." (LG 60). Gud ville att vi inte bara skulle ha honom som vår himmelske Fader, utan att vi även skulle ha Maria som vår himmelska Moder. Maria älskar sina barn mer än alla jordiska mödrar genom alla tider älskat sina barn tillsammans. Jag är så tacksam för att Gud har gett mig Maria som min Moder, och önskar bara att jag skulle lära känna henne ännu bättre.

"Hell dig Maria, Gud Faders dotter; hell dig Maria, Gud Sons moder; hell dig Maria; Gud helige Andes brud ... Större än dig är endast Gud" (Vägen 496)

"När Jesus såg sin mor och bredvid henne den lärjunge som han älskade sade han till sin mor: ”Kvinna, där är din son. Sedan sade han till lärjungen: ”Där är din mor.” Från den stunden hade hon sitt hem hos lärjungen."
(Joh 19:26-27)

Regnperiod

Det verkar som att regnperioden har börjat här i Östergötland. Tur att jag fick med mig ett par termobyxor hemifrån. Skolarbetet tuffar på. Jag förstår dock fortfarande inte riktigt det här med gränsvärden. Det verkar som att det enda vi kan göra än så länge är att visa att ett påstått gränsvärde för en viss funktion verkligen är gränsvärdet för den funktionen. Att hitta gränsvärdet, eller bevisa att ett påstått gränsvärde är fel, verkar vi inte ha lärt oss ännu. Jaja, jag antar att det klarnar så småningom (och hoppas att detsamma gäller vädret).

"Och ni som bor på Sion, jubla och gläds över Herren, er Gud: han ger er regn i rätt tid, han låter regnet falla som förr, både höst och vår."
(Joel 2:23)

Envariabelanalys

Då var man tillbaka i universitetsstudierna igen. På schemat stod föreläsning i envariabelanalys och industriell ekonomi. Egentligen skulle vi haft en mattementorstimme också, men den hade tydligen blivit uppskjuten. Istället ledde våra klassrepresentanter David och Sofie en utvärdering av de tre kurser vi haft hittills (förutom språk). Vi hade en hel del att anmärka på beträffande föreläsningarna i industriell ekonomi, men kunde inte åberopa oss att någon av kurserna skulle ha innehållit inslag av ras- eller könsdiskriminering. Kvällen har jag till största del slösat bort framför datorn, men har även hunnit med att läsa lite envariabelanalys, samt följa reprisen av EWTN:s dagliga mässa. Nu tror jag bestämt att jag måste kika lite mer på definitionen av gränsvärdet. Enligt föreläsaren är gränsvärdet väldigt grundläggande och därför det första som tas upp i kursen, men också det svåraste. Så klarar man detta så lär man väl klara resten också tämligen galant.

"Gudsfruktan fyller hjärtat med fröjd, ger lust och glädje och ett långt liv." (Syr 1:12)

Seger för Kristus United

Igår fungerade inte Internet, så det blev ingen blogg. Men det gjorde kanske inte så mycket, för jag kom ändå inte på något intressant att skriva om. Idag har jag deltagit i söndagsmässan i St Ansgar för första gången sedan Kristi förklaring. Hade ett trevligt samtal med sekularkarmeliterna Danisa och Bengt-Olof Hellström under kyrkkaffet, och berättade bl a om ungdomsreträtten på Karmelgården som jag ska åka på nästnästa helg. Jag nämnde att jag haft väldigt stor hjälp av broder Wilfrids böcker under min tid som student, och Bengt-Olof var inte sen att ösa lovord över sin andlige fader. "Det är som att prata med ett levande helgon." Jag fick även en liten pratstund med Louise Persson, som var den som rekommenderade mig att läsa "Mitt liv i dina händer" när jag i våras nämnde att det var väldigt mycket stress med allt jobb i skolan. Det finns faktiskt en hel del väldigt fina människor i St. Ansgar. Att de alla är minst 30 år äldre än jag själv spelar i sammanhanget faktiskt inte så stor roll.

På kvällen gjorde jag en tillfällig comeback i Kristus United, Kyrkans ungdom i Hovsjö kyrkas korplag i innebandy. Jag kände mig ganska seg och ringrostig på träningen igår kväll, men jag brukar å andra sidan alltid tända till lite extra när det är match. Ikväll var det Ragnhild som stod för motståndet. Jag fick spela i kedjan tillsammans med Johan Bengtsson, och vi fick en riktig kalasstart och gav snabbt KU en 2-0-ledning. I halvtid stod det 3-2, men sedan tyckte både jag och Johan att det var dags att punktera matchen och gjorde två mål i samma byte. Slutresultatet blev 7-4, varav Johan gjorde fyra mål och Mattias, Antti och jag ett var. Och givetvis storspelade Henke i målet som alltid. Det var lite kul när lagen skulle tacka varandra efter matchen. "Vi tackar Kristus - Vi tackar Ragnhild" - rena rama allhelgonalitanian. Väldigt kul hur som helst att lira lite innebandy och dessutom vinna och göra mål, såhär innan det var dags att återvända till Linköping och vardagslunken. Jag antar att det lär dröja tills jag springer mig riktigt svettig nästa gång. Rydsskogens motionsspår är liksom inte riktigt lika motiverande som en korpserie i innebandy.

"Kroppsövningar är nyttiga på sitt sätt, men gudsfruktan är nyttig på alla sätt, med sitt löfte om liv både för denna tiden och den kommande."
(1 Tim 4:8)

Vittnen på besök

Idag fick jag besök av Jehovas vittnen. De ville dock inte samtala den här gången utan nöjde sig med att dela ut en pamflett med rubriken "Slutet är nära för de falska religionerna". Kändes väldigt mycket kasta sten i glashus om någon frågar mig. Tråkigt att de inte ville komma in och prata. Jag hade ett trevligt samtal med några Jehovas vittnen som kom på besök i våras, men de har väl antagligen rapporterat till sina överordnade att det bor en ytterst påläst och svårövertygad katolik i vårt hus, som det bara är bortkastad tid att försöka ge sig på. Det jag lade märke till den gången var att det är betydligt lättare att argumentera mot Jehovas vittnen som katolik än som protestant. Som protestant så kan man inte göra annat än att försöka övertyga dem om att ens egen bibeltolkning skulle vara bättre än deras. Men som katolik så kan man ifrågasätta hela grunden för deras förkunnelse - Vad har ni för garanti för att Bibeln är Guds ord? Vem är det som har bestämt vilka böcker som ska ingå i Bibelns kanon? Hur skulle Kyrkan ha kunnat avfalla för att sedan inte återupprättas igen förrän på 1800-talet, när Jesus lovat att helvetets portar aldrig ska få makt över den (Matt 16:18)? Problemet är dock givetvis inte att det inte skulle finnas tillräckligt många bra motargument, utan att de helt enkelt inte ens är öppna för möjligheten att det skulle kunna vara något annat samfund än deras eget som sitter på den fulla sanningen. Jag antar att det bästa man kan göra är att be för dem.

"Falska frälsare och falska profeter kommer att uppträda med stora tecken och under för att om möjligt bedra också de utvalda. Nu har jag sagt er det i förväg." (Matt 24:24-25)

En händelserik dag

Idag har jag hunnit med att göra en hel del. Trots att det råkade bli ganska sent igår kväll så orkade jag gå upp i tid till att hinna med 6.48-tåget till Stockholm södra, och deltog i morgonmässan i domkyrkan kl 8. Det var generalvikarien, Msgr. Stjepan Biletic som firade mässan. Han gjorde ett inhopp på kursen i Katolska kyrkans tro, lära och liv i S:ta Eugenia en gång, och berättade om sitt arbete på biskopsämbetet, vilket till stor del består av att utreda en massa ansökningar om annulering av äktenskap. Och idag fick jag alltså av honom för första gången ta emot den heliga kommunionen i vårt stifts domkyrka. Efter mässan traskade jag iväg till fader Martin, som bjöd på smörgås, kaffe och vaniljhjärtan. Vi talade om både det ena och deta andra; om den nya mässordningen jämfört med den gamla tridentiska riten, om den kommande nyöversättningen av missalet till svenska som han har varit med och arbetat fram, om att lägga sitt liv i Guds händer och vara hans redskap, och mycket annat. Sedan skjutsade han hem mig till Södertälje, eftersom han ändå skulle dit för att ordna med församlingens bokföring tillsammans med fader Udo.

Väl hemma igen satte jag mig ner för att försöka lära mig spela lite gitarr. Jag har börjat försöka lära mig spela gitarr åtminstone två gånger tidigare utan att komma särskilt långt, men den senaste tiden har jag flera gånger känt att jag verkligen borde lära mig att spela något instrument. Får se hur långt det räcker den här gången. Jag kommer åtminstone ha söndarna på mig för att öva. Efter att ha spelat igenom fyra lovsånger och tagit en liten siesta tyckte jag att det var på sin plats att försöka ta sig an några av de 45 kanjitecken som jag kommer ha dugga på veckan efter att jag kommit hem från Karmelgården. Återigen slogs jag av hur avkopplande och roligt det är att plugga kanji. Man behöver inte tänka så mycket, det är bara att nöta. Till middag blev det en 150-grammare från Västergårdsgrillen, som i mitt tycke utklassar allt vad McDonald's och Max heter.

Sedan bar det av till Kyrkans ungdom i Hovsjö. Jag betraktas tydligen inte som någon farlig heretiker, eftersom jag blev ombedd att säga några uppbyggliga ord under andakten på temat lydnad. Som utgångspunkt valde jag ett bibelställe från psaltaren, som gjorde stort intryck på mig när jag träffade på det i breviariet förra måndagen (se nedan). Jag bad även Anna att maila Word-dokumentet med alla texter och ackord till lovsångerna i lovsångspärmen. Då kan jag nämligen plocka ut mina favoriter därifrån och föreslå dem att komma med i SUK:s kommande sångbok. Jag tog även med mig det senaste numret av Sucken för att visa mina alster för mina gamla församlingskompisar. Anna konstaterade att jag visserligen talat väldigt väl om min gamla församling, men att jag samtidigt tycker att alla kristna egentligen borde vara katoliker. Jo, det är väl ganska bra sammanfattat.

Givetvis blev det även en traditionsenlig protestantism vs. katolicism-diskussion med Stellan. Men jag försöker att ta det ganska lugnt när jag diskuterar med honom. Dels för att jag vet att han är alldeles för insnöad i det protestantiska tänket för att det egentligen ens ska vara någon idé att försöka övertala honom om varför man borde vara katolik, men lika mycket för att jag tror att Guds plan för församlingen i Hovsjö förmodligen inte är att familjen Bengtsson och alla andra ska bli katoliker, utan att den ska vara en oas inom svenska kyrkan, där ungdomar med helt okristen bakgrund som får en inbjudan om konfirmationsläsning kan få en uppriktig chans att lära känna Jesus Kristus. Och, som jag brukar säga i dessa sammanhang, "att bli en from protestant är första steget till att bli en from katolik".

"Om inte din lag vore min lust skulle jag förgås i mitt lidande. Dina befallningar skall jag aldrig glömma, du skänker mig liv genom dem."
(Ps 119:92-93)

Tillbaka i min födelsestad

Nu är jag tillbaka i Södertälje igen, efter en intensiv första läsperiod på Ii-programmet. Jag blev nästan lite nostalgisk när jag steg av pendeltåget i Södertälje centrum. Det känns som om det var evigheter sedan sist. Jag vet inte om jag fortfarande kan kalla Södertälje för "hem" - jag trivs ju så bra i Linköping, och har inte direkt några planer på att flytta tillbaka till Södertälje efter att jag tagit min examen. Men om det är tillåtet att kalla flera olika platser för "hem", så är Södertälje och Liljevalchsgatan 25 E givetvis en av dem. Det är ju här som världen börjar.

Mariasystrarna i S:t Ansgar blev glada av att se mig i mässan igen. Och jag fick en trevlig pratstund med Ingrid, som hade fått vykortet jag skickade till henne. Tydligen kommer det anordnas en reträtt i Vadstena för alla sekularkarmeliter nästa helg, som såväl hon som Danisa och Bengt-Olof ska åka på. Vilken tur då att jag kom hem över den här helgen också, så att jag får chans att träffa dem allihopa.

Efter mässan begav jag min till S:ta Ragnhildsgården för att gästsjunga lite i Tveta kyrkokör tillsammans med mina föräldrar. Min pappa tycker att jag är tonsäker, men att jag måste lära mig att sjunga med lite mer känsla. Han har säkert alldeles rätt.

Imorgon bitti ska jag sätta mig på pendeltåget till Stockholm och gå på morgonmässan i domkyrkan kl 8, för att sedan bege mig hem till fader Martin i syfte att tala om livet som katolik över en kopp kaffe. Det blir säkert lika trevligt som alltid.

"En profet blir ringaktad bara i sin hemstad, bland sina släktingar och i sitt hem." (Mark 6:4)

Datortenta

Det känns som att industriell ekonomi-tentan gick ganska bra. Jag kan inte utlova någon fullpoängare, och risken finns alltid att jag missuppfattade någonting eller gjorde några slarvfel. Men godkänt borde det nog bli i alla fall. Idén med datorbaserad tentamen är i sig väldigt god, men har också sina baksidor. Jag lyckades med att utlösa en bugg i Open Office så att det stängde ner sig utan anledning, vilket ledde till att jag fick göra om hela den senaste uppgiften. Och som om inte det vore nog, så lyckades jag några minuter senare med att få hela programmet att krascha så att enda lösningen blev att tillkalla tentamensledaren, som blev tvungen att starta om datorn två gånger för att få fart på det igen. Som tur var fick jag några minuter extra på mig på slutet som kompensation.

Idag var det ingen mässa i kyrkan, men väl ordets liturgi, kommunionsutdelning och rosenkransbön. Dessutom fick jag äntligen träffa Micke, som alla har pratat om så mycket, och som nu är tillbaka i Linköping för att skriva sitt examensarbete på Y-linjen. Alltid trevligt med nya katolska vänner, inte minst när de är i någorlunda ens egen ålder också. Jussi som ledde gudstjänsten passade även på att meddela att hjälpbiskop William blivit utnämnd till hjälpbiskop i Birmingham. [Borttagen mening] Ska bli spännande att se vem som blir ny hjälpbiskop i vårt stift.

"Ni skall veta att Herren har varit förunderligt god mot mig, han hör när jag ropar till honom." (Ps 4:4)

EWTN-mässa

Idag är fader Paul bortrest, och därför följde jag istället för första gången den direktsända morgonmässan via EWTN (Eternal Word Television Network, www.ewtn.com). Eftersom östra USA ligger 6 timmar efter Sverige så blir det dock snarare eftermiddagsmässa om man befinner sig på denna sidan Atlanten. Mässan var oerhört värdigt firad, med lagom mycket latin och ingen handkommunion så långt ögat kunde nå. Det enda som blir lite svårt när man deltar i mässan via TV (elller via datorn) är ju dock just att ta emot kommunionen, men det har man löst genom att infoga en bön om andlig kommunion för alla som följer mässan på avstånd. Då man inte har möjlighet att ta emot Jesus kroppsligen så kan man be om att åtminstone få ta emot honom andligen, och på så sätt öppna sig för den nåd som Gud vill ge oss genom sakramentet.

I övrigt har jag mest använt dagen till att plugga inför industriell ekonomi-tentan imorgon. Jag har gjort klart alla uppgifter i övningsboken och alla uppgifterna på hemsidan, och det känns typ hur säkert som helst. Men jag har ju fortfarande lite tid kvar på mig att repetera. Sedan är jag ledig resten av veckan, och har beställt bussbiljett hem till Södertälje på onsdag eftermiddag. Jag hade kunnat spara 45 kronor på att ta turen kl 05.25 istället för kl 12.10, men riktigt så sniken var jag inte. Hoppas att mamma, pappa och Maria blir glada av att se mig igen.

"Frid lämnar jag kvar åt er, min frid ger jag er. Jag ger er inte det som världen ger. Känn ingen oro och tappa inte modet." (Joh 14:27)

Ske din vilja

På dagens körövning innan mässan var vi dessvärre bara kärntruppen, dvs Martin, Armand, Kim, Tom och jag, men vi gjorde i alla fall riktigt stora framsteg på Mozarts Ave Verum Corpus. Förhoppningsvis sitter den som en smäck lagom till första advent. Det enda tråkiga i sammanhanget är att jag kommer missa de fyra närmast följande körövningarna då jag kommer vara i Södertälje de två närmast kommande helgerna, följt en ungdomsreträtt och en bibelhelg. Så det blir väl till att öva en del på egen hand, men det ska nog inte vara några problem. Jag börjar mer och mer känna att förstatenor (dvs tenor i blandkör) nog är min stämma trots allt, snarare än bas. Så det blir ytterligare en punkt där jag följer i min fars fotspår.

Under mässan var det min tur att läsa den gammaltestamentliga läsningen, och jag fick även läsa responsoriepsalmen eftersom Hemal var borta (som annars brukar sjunga den). Nästa gång jag ska läsa är passande nog om fem veckor då jag (som det ser ut nu i alla fall) är tillbaka i Linköping igen efter alla helgutflykter. Eftermiddagen och kvällen har jag till stor del använt till det som jag ursprungligen hade i åtanke när jag bestämde mig för att göra söndagarna till pluggfria dagar, nämligen andlig läsning. Bl a har jag kommit vidare ett stycke i karmelitbroder Wilfrid Stinissens bok Mitt liv i dina händer. De gånger då broder Wilfrid inte ger direkta svar på just de frågor som jag gått och gnagt på, så sätter han ord på exakt de funderar som jag själv redan haft.

"I hjärtat bor Anden och där förnimmer vi hans impulser. Anden har sina planer, och när vi har tålamod avslöjar han dem för oss. Kanske finns det inget effektivare sätt att dö bort från sig själv än genom just detta tålamod. Den naturliga människan vill veta vad som kommer att hända. Hon vill förutse, bestämma, göra upp planer. Det finns inga gränser för hennes impulsivitet. Om vi inte lyssnar till henne utan istället tålmodigt lyssnar till det som Anden säger till vårt hjärta kan vi låta vår gamla människa gå mot en säker död." (s. 79)

"Jag kan med Teilhard de Chardin spekulera över Guds vilja med världen och mänskligheten, över utvecklingen mot punkt omega. Men jag lever mycket mer i Guds vilja när jag gör det lilla, banala arbete han ger mig att göra just nu. Ja, ju mera medvetet jag lever, ju mer koncentrerat i ögonblicket, desto mer är jag ett med Guds vilja. Det är i det allra minsta som jag möter det allra största." (s. 81)

"Ofta lever vi i det förflutna och i framtiden samtidigt, vilket ger oss en känsla av inre klyvning och kanske är den främsta orsaken till vår trötthet. Vi har inte överlämnat vårt förflutna med dess skuld och dess smärtsamma sår åt Gud. Vi släpar det med oss som en tung börda. Inte heller vågar vi överlämna vår framtid åt Gud. Vi är rädda att han kommer att missbruka vår tillit. Hur många finns det inte som inte vågar be: "Gör med mig vad du vill. Vad du än gör med dig, tackar jag dig. Jag är redo till allt, jag är med på allt. Må bara din vilja ske med mig och med allt du skapat"! Ändå ber de flesta av oss flera gånger varje dag: "Ske din vilja, såsom i himmelen så ock på jorden"!" (s. 83)

"Man skulle kunna tro att livet blir oerhört tråkigt när man alltid är bunden av Guds vilja, i synnerhet när denna vilja sträcker sig över livets alla detaljer. Att aldrig mer få göra vad man vill! Men att lyssna till Gud och lyda honom är precis det man vill." (s. 89)

Om man bara vågar lita på att Gud bättre än vi själva vet vad som är bäst för oss och vad som verkligen gör oss lyckliga, då behöver man aldrig vara rädd för att med uppriktigt hjärta be "Ske din vilja". Hur svårt måste det inte ha varit för Jesus att be den bönen under sin dödsångest i Getsemane! Men i och med att han böjde sig under Faderns vilja, så står nu vägen till himmelriket öppen för alla människor. Guds vilja innebär långt ifrån alltid den lättaste och mest bekväma vägen - snarare tvärtom. Men det är den enda väg som kan ge oss fullständig frid.

"Var och en som fruktar Herren får veta vilken väg han skall välja."
(Ps 25:12)

Arbete för en modern apostel?

Idag har jag då repeterat inför datortentan i industriell ekonomi - kursen som gett namn åt min utbildning. Till en början tyckte jag att kursen verkade väldigt flummig, med dess försök att beskriva vad ett företags olika mål och strategier innebär. Men när den väl började lära ut mer konkreta saker, som t ex hur man räknar ut självkostnadspriset för en produkt eller lönsamheten för en investering, så började det kännas mer som att man verkligen kommer kunna ha direkt nytta av de kunskaper som kursen ger, om man exempelvis skulle få ett ordinärt pappersarbetesjobb på ett genomsnittsligt svenskt företag.

Frågan är bara - vad för slags företag skulle det vara? Vad är egentligen ett legitimt arbete för en lekmannaapostel i dagens moderna samhälle? Det måste ju vara ett arbete som på något sätt bidrar till att bygga upp samhället på ett sätt som behagar Gud. Men måste det vara ett arbete som fanns redan på Bibelns tid, som läkare, bonde, fiskare eller snickare? Är all utveckling som skett sedan dess av ondo? Nej, jag tror inte det. Visserligen har vi i västvärlden väldigt många bekvämligheter idag som vi kanske hade klarat oss bättre utan, som alla lyxprodukter och all underhållning som översköljer oss. Men hur skulle världen se ut om det inte fanns exempelvis elektricitet, motorfordon och trådlös kommunikation? Sådana moderniteter har ju inte minst Kyrkan själv dragit nytta av i stor utsträckning. Så jag tror nog absolut att man som modern apostel kan utföra ett meningsfullt arbete som anställd på exempelvis ett industriföretag. Men exakt vad det skulle innebära i mitt fall - förutsett att det verkligen är Guds plan för mig att jag ska arbeta med någonting i linje med min nuvarande utbildning - det lär framtiden utvisa.

Jag fick förresten ett telefonsamtal från fader Martin idag (dvs prästen - inte min pappa). Han hade tydligen varit i Tyskland och inte kunnat läsa alla mail jag skickat till honom förrän idag, men han hade i alla fall hunnit läsa min debutartikel i Sucken ("Nu är Gustav katolik!"), och även visat den för församlingsmedlemmarna i S:t Ansgar. Han hade ingenting att klaga på vad gäller texten, men vi var båda överens om att kvaliteten på bilden kunde ha varit bättre. Förhoppningsvis får jag möjlighet att träffa honom när jag åker hem till Södertälje nästa vecka efter att tentan är färdigskriven.

"När vi kom till er gav vi er som föreskrift: den som inte vill arbeta får inte heller äta." (1 Thess 3:10)

Spikad skrivning

Kontrollskrivningen var inte bara extremt lik de båda övningskontrollskrivningarna, utan dessutom snäppet lättare. Så det var faktiskt rena barnleken att inte bara skrapa ihop alla gratispoängen till tentan, utan jag är faktiskt ganska säker på att jag rentav tog hem full pott. Men så var det ju bara en kontrollskrivning också, och riktigt upp till bevis blir det inte förrän på den riktiga tentan strax innan jul. Skrivningen började kl 14, och eftersom jag bara behövde två och en halv av de fyra timmar som man hade på sig för att skriva klart, så hann jag inte bara med att cykla iväg till kvällsmässan, utan dessutom hinna hem och äta middag innan, med god marginal till den föreskrivna fastan på en timme. Och väl i mässan så blev jag för ovanlighetens skull erbjuden att läsa episteltexten, som faktiskt var riktigt talande. Den kvalificerar sig utan tvekan in som dagens bibelcitat. Jag har gått igenom en hel del emotionella upp- och nergångar sedan jag började mina studier på Ii-linjen, men just nu känns det som att det var väldigt länge sedan jag förnimde Guds kärlek och omsorg om mig så starkt som jag gör nu.

Igår fick jag det andra numret av Signum, som jag beställde en årsprenumeration av på Stifstungdomsdagen till det rabatterade priset 100 kronor. Månadens ledare är skriven av Anders Piltz och har rubriken "Varför larmar hedningarna?", och han är givetvis lika skarp som alltid. "Kristendomen har inget att frukta av förnuftet, och religionen har inte monopol på tron. Den som hävdar att Inget förvandlades till Något som förvandlades till Liv som förvandlades till Medvetande alldeles spontant eller efter en miljard misslyckade försök som slutligen råkade resultera i människan, detta kosmiska lyckokast (eller missöde), lanserar inte en rimligare teori än den som tror att Gud har skapat världen med en kombination av nödvändighet och slumpfaktorer och att människan är danad till Guds avbild, utrustad med intelligens och moraliskt ansvar." Jag har beundrat Anders Piltz och hans argumentationsförmåga ända sedan jag läste hans inlägg i Jesusdebatten i SvD på den tiden det begav sig. Då hade jag ingen aning om att han var katolik, än mindre själv funderat på att bli det. Men jag kan ju säga som så, att det känns tryggt att nu vara på samma sida som honom.

"Så skulle hedningarna genom Kristus Jesus få den välsignelse som gavs åt Abraham och vi sedan få den utlovade Anden på grund av tron."
(Gal 3:14)

Algebraläraren Brian

Imorgon är det dags för kontrollskrivningen i linjär algebra, och följaktligen har jag använt en stor del av dagen till att repetera inför denna. Jag gillar verkligen linjär algebra-kursen (eller Algebra III som den egentligen heter, men fråga mig inte vad som hände med ettan och tvåan). Vår föreläsare tillika lektionsledare Brian Edgar är utan tvekan en av de bästa lärare jag någonsin haft, och definitivt den bästa på universitetet. Han kanske verkar lite läskig vid första anblick med sitt stripiga skägg och påtagliga ölmage, men hans kunskaper beträffande såväl matematik som pedagogik är svåröverträffliga. Och inte blir det sämre av att han även har en helskön humor. Sedan undrar jag om det är någonting med matematiklärare och sköna dialekter. Jan-Åke, vår lektionsledare under grunken (matematiska grundkursen) pratade en värmländska bredare än Bengt Alsterlinds (Hajk, ni vet). Och som Brian själv sade i slutet av den första föreläsningen: "Även om jag mina ansträngningar att lära ut linjär algebra inte skulle har gjort några större intryck på er vid kursens slut, så kommer ni förmodligen i alla fall ha lärt er att prata engelska med en svag nordirländsk accent".

Det bästa med Brian är att han verkligen är mån om att vi ska klara skrivningarna. Istället för att bara hänvisa till tidigare års kontrollskrivningar så har han bemödat sig med att göra två speciella övningsskrivningar med exakt samma upplägg som den riktiga kontrollskrivningen, allt för att vi ska kunna vara så förberedda som möjligt. De flesta lärare brukar vara duktiga på att visa engagemang över sitt ämne, men få bemästrar konsten att även förmedla detta engagemang till sina elever på det sätt som Brian gör. Han får helt enkelt linjär algebra att kännas riktigt spännande. Så det är med stor förväntan jag ser fram emot kontrollskrivningen imorgon, som kan ge tre gratispoäng och ett bonuspoäng på den kommande tentan. Jag prövade att göra förra årets kontrollskrivning idag, och även om man räknar bort poängen för de slarvfel som jag säkerligen hade upptäckt om det hade varit på riktigt, så var marginalen till såväl gratispoängen som bonuspoänget tämligen säkert. Och eftersom jag verkade kunna allting så bra så såg jag ingen anledning till att jag inte skulle kunna kosta på mig att cykla iväg till kvällsmässan, där jag för första gången blev erbjuden att leda den föregående vespern.

"Jag äger mer vishet än alla mina lärare, ty jag begrundar dina lagbud." (Ps 119:99)

Välkommen till Gustavs blogg

Välkommen till min nya, fina blogg! Här är det meningen att jag ska skriva ner diverse intressanta tankar och åsikter jag har, och på samma gång försöka ge någon slags bild av vad jag har för mig om dagarna. Visserligen torde sannolikheten för att särskilt många fler än jag kommer vara överdrivet intresserade av vad jag har att säga i min blogg inte vara särskilt stor, men om jag har fel så är ni alltid välkomna att lämna några trevliga kommentarer! Guds frid.

"Detta skriver jag till er som tror på Guds sons namn, för att ni skall veta att ni har evigt liv." (1 Joh 5:13)