Vittnen på besök
Idag fick jag besök av Jehovas vittnen. De ville dock inte samtala den här gången utan nöjde sig med att dela ut en pamflett med rubriken "Slutet är nära för de falska religionerna". Kändes väldigt mycket kasta sten i glashus om någon frågar mig. Tråkigt att de inte ville komma in och prata. Jag hade ett trevligt samtal med några Jehovas vittnen som kom på besök i våras, men de har väl antagligen rapporterat till sina överordnade att det bor en ytterst påläst och svårövertygad katolik i vårt hus, som det bara är bortkastad tid att försöka ge sig på. Det jag lade märke till den gången var att det är betydligt lättare att argumentera mot Jehovas vittnen som katolik än som protestant. Som protestant så kan man inte göra annat än att försöka övertyga dem om att ens egen bibeltolkning skulle vara bättre än deras. Men som katolik så kan man ifrågasätta hela grunden för deras förkunnelse - Vad har ni för garanti för att Bibeln är Guds ord? Vem är det som har bestämt vilka böcker som ska ingå i Bibelns kanon? Hur skulle Kyrkan ha kunnat avfalla för att sedan inte återupprättas igen förrän på 1800-talet, när Jesus lovat att helvetets portar aldrig ska få makt över den (Matt 16:18)? Problemet är dock givetvis inte att det inte skulle finnas tillräckligt många bra motargument, utan att de helt enkelt inte ens är öppna för möjligheten att det skulle kunna vara något annat samfund än deras eget som sitter på den fulla sanningen. Jag antar att det bästa man kan göra är att be för dem.
"Falska frälsare och falska profeter kommer att uppträda med stora tecken och under för att om möjligt bedra också de utvalda. Nu har jag sagt er det i förväg." (Matt 24:24-25)
1 Comments:
Jag har en gång lyckats driva ut en Jehovas ur ett hus (som jag själv inte ens bodde i :D) genom samma grej. "Varifrån kommer den där boken du viftar med? Vem bestämde att de böckerna skulle ingå? Hört talas om koncilierna i Hippo och Kalcedon? de var över 300 år efter Jesus, apostlarna och den o så upphöjda "urkyrkan". Vems godkännande krävdes för konciliets godkännande och bindningskraft?" osv.
Dock försöker jag i samtal med protestanter försöka låta bli att problematisera att man tror sig äga sanningens fullhet, eftersom vi hävdar samma sak. Vad man vill få dem att fundera över är ju hur de kan vara så säkra på att det är just DERAS protestantiska samfund och inte något av de andra 30 000 som har mest rätt. Alltså inte ifrågasätta att det finns åtminstone något samfund som har rätt, utan ifrågasätta hur man avgör att det egna samfundet är denna sanningsbärare.
Skicka en kommentar
<< Home