Fastetidens öken

Fastetidens 40 dagar är som bekant både en förberedelse för påsken och en åminnelse av de 40 dagar som Jesus fastade i öknen innan han inledde sin offentliga verksamhet. Jesu fasta har även flera förebilder i det gamla testamentet, framförallt i de 40 år som Israels folk vandrade i öknen innan de kom in i det förlovade landet. Läsningarna i tidegärdens läsningsgudstjänt under fastan är därför hämtade ur 2-5 Moseboks skildring av ökenvandringen. Israels vandring genom öknen är också en bild för vår landsflykt här på jorden, i väntan på att vi får komma in i vårt förlovade land, himmelriket. Öknen kan många gånger kännas kärv och enslig, och det är den också. Som Jesu fasta visar, är det också en tillvaro fylld av frestelser. Men denna öken, som vi på ett särskilt sätt får gå in i under fastetiden, är också en underbar plats där vi får renas från alla våra fel och brister genom att vi lägger av oss allt onödigt som vanligtvis tynger oss. I öknen finns det inget utrymme för lyx och överflöd, och vi får lära oss att klara oss med enbart det som vi faktiskt egentligen behöver, enligt Paulus ord: "Har vi mat och kläder skall vi vara nöjda." (1 Tim 6:8). 

Detta leder till att vi får ett tydligare fokus på vad som verkligen betyder något i våra liv, det enda som evigt består, nämligen vår relation till Gud. "Se, därför vill jag locka henne bort och föra henne ut i öknen och tala ljuvligt till henne." (Hos 2:14). Det är i öknen som chansen är störst att vi kan höra Guds ljuvliga röst, och till sist nå fram till målet att skåda hans ansikte, som vi sjöng i ingångsantifonen den andra söndagen i fastan: "Mitt hjärta förehåller dig ditt ord: Sök mitt ansikte. Ja, ditt ansikte, Herre, söker jag, dölj inte ditt ansikte för mig." (Ps 27:8-9).

Den helige Benedictus regels föreskrifter om fastetiden tål att mediteras över: "Munkens liv borde alltid vara präglat av fastetidens observans, men eftersom bara få har kraft till detta råder vi alla bröderna att åtminstone under fastetiden bevara sitt liv i största renhet. Under dessa heliga dagar skall man sona alla försummelser som begåtts vid övriga tider. Det sker värdigt om vi avhåller oss från alla onda vanor och vinnlägger oss om bön under tårar, läsning, hjärtats förkrosselse och försakelse. Under dessa dagar skall vi alltså till vår vanliga tjänst foga något mera: särskilda böner, återhållsamhet i mat och dryck. Var och en skall frivilligt i den helige Andes glädje bära fram något som offer utöver det för honom fastställda måttet; han skall alltså neka sin kropp litet mat, dryck, sömn, prat och skämt och med den andliga längtans glädje se fram mot den heliga påsken." (Den helige Benedictus regel 49:5-7).

Låt oss ta vara på denna heliga tid så att vi blir väl förberedda att fira den heliga påsken, enligt aposteln Paulus ord som lästes på askonsdagen: "Som Guds medhjälpare uppmanar jag er också att inte kasta bort den nåd ni tar emot från Gud. Han säger ju: Jag bönhörde dig när stunden var inne, jag hjälpte dig på frälsningens dag. Nu är den rätta stunden, nu är frälsningens dag." (2 Kor 6:1-2)