Seger för Kristus United
Igår fungerade inte Internet, så det blev ingen blogg. Men det gjorde kanske inte så mycket, för jag kom ändå inte på något intressant att skriva om. Idag har jag deltagit i söndagsmässan i St Ansgar för första gången sedan Kristi förklaring. Hade ett trevligt samtal med sekularkarmeliterna Danisa och Bengt-Olof Hellström under kyrkkaffet, och berättade bl a om ungdomsreträtten på Karmelgården som jag ska åka på nästnästa helg. Jag nämnde att jag haft väldigt stor hjälp av broder Wilfrids böcker under min tid som student, och Bengt-Olof var inte sen att ösa lovord över sin andlige fader. "Det är som att prata med ett levande helgon." Jag fick även en liten pratstund med Louise Persson, som var den som rekommenderade mig att läsa "Mitt liv i dina händer" när jag i våras nämnde att det var väldigt mycket stress med allt jobb i skolan. Det finns faktiskt en hel del väldigt fina människor i St. Ansgar. Att de alla är minst 30 år äldre än jag själv spelar i sammanhanget faktiskt inte så stor roll.
På kvällen gjorde jag en tillfällig comeback i Kristus United, Kyrkans ungdom i Hovsjö kyrkas korplag i innebandy. Jag kände mig ganska seg och ringrostig på träningen igår kväll, men jag brukar å andra sidan alltid tända till lite extra när det är match. Ikväll var det Ragnhild som stod för motståndet. Jag fick spela i kedjan tillsammans med Johan Bengtsson, och vi fick en riktig kalasstart och gav snabbt KU en 2-0-ledning. I halvtid stod det 3-2, men sedan tyckte både jag och Johan att det var dags att punktera matchen och gjorde två mål i samma byte. Slutresultatet blev 7-4, varav Johan gjorde fyra mål och Mattias, Antti och jag ett var. Och givetvis storspelade Henke i målet som alltid. Det var lite kul när lagen skulle tacka varandra efter matchen. "Vi tackar Kristus - Vi tackar Ragnhild" - rena rama allhelgonalitanian. Väldigt kul hur som helst att lira lite innebandy och dessutom vinna och göra mål, såhär innan det var dags att återvända till Linköping och vardagslunken. Jag antar att det lär dröja tills jag springer mig riktigt svettig nästa gång. Rydsskogens motionsspår är liksom inte riktigt lika motiverande som en korpserie i innebandy.
På kvällen gjorde jag en tillfällig comeback i Kristus United, Kyrkans ungdom i Hovsjö kyrkas korplag i innebandy. Jag kände mig ganska seg och ringrostig på träningen igår kväll, men jag brukar å andra sidan alltid tända till lite extra när det är match. Ikväll var det Ragnhild som stod för motståndet. Jag fick spela i kedjan tillsammans med Johan Bengtsson, och vi fick en riktig kalasstart och gav snabbt KU en 2-0-ledning. I halvtid stod det 3-2, men sedan tyckte både jag och Johan att det var dags att punktera matchen och gjorde två mål i samma byte. Slutresultatet blev 7-4, varav Johan gjorde fyra mål och Mattias, Antti och jag ett var. Och givetvis storspelade Henke i målet som alltid. Det var lite kul när lagen skulle tacka varandra efter matchen. "Vi tackar Kristus - Vi tackar Ragnhild" - rena rama allhelgonalitanian. Väldigt kul hur som helst att lira lite innebandy och dessutom vinna och göra mål, såhär innan det var dags att återvända till Linköping och vardagslunken. Jag antar att det lär dröja tills jag springer mig riktigt svettig nästa gång. Rydsskogens motionsspår är liksom inte riktigt lika motiverande som en korpserie i innebandy.
"Kroppsövningar är nyttiga på sitt sätt, men gudsfruktan är nyttig på alla sätt, med sitt löfte om liv både för denna tiden och den kommande."
(1 Tim 4:8)
(1 Tim 4:8)
0 Comments:
Skicka en kommentar
<< Home