En händelserik dag

Idag har jag hunnit med att göra en hel del. Trots att det råkade bli ganska sent igår kväll så orkade jag gå upp i tid till att hinna med 6.48-tåget till Stockholm södra, och deltog i morgonmässan i domkyrkan kl 8. Det var generalvikarien, Msgr. Stjepan Biletic som firade mässan. Han gjorde ett inhopp på kursen i Katolska kyrkans tro, lära och liv i S:ta Eugenia en gång, och berättade om sitt arbete på biskopsämbetet, vilket till stor del består av att utreda en massa ansökningar om annulering av äktenskap. Och idag fick jag alltså av honom för första gången ta emot den heliga kommunionen i vårt stifts domkyrka. Efter mässan traskade jag iväg till fader Martin, som bjöd på smörgås, kaffe och vaniljhjärtan. Vi talade om både det ena och deta andra; om den nya mässordningen jämfört med den gamla tridentiska riten, om den kommande nyöversättningen av missalet till svenska som han har varit med och arbetat fram, om att lägga sitt liv i Guds händer och vara hans redskap, och mycket annat. Sedan skjutsade han hem mig till Södertälje, eftersom han ändå skulle dit för att ordna med församlingens bokföring tillsammans med fader Udo.

Väl hemma igen satte jag mig ner för att försöka lära mig spela lite gitarr. Jag har börjat försöka lära mig spela gitarr åtminstone två gånger tidigare utan att komma särskilt långt, men den senaste tiden har jag flera gånger känt att jag verkligen borde lära mig att spela något instrument. Får se hur långt det räcker den här gången. Jag kommer åtminstone ha söndarna på mig för att öva. Efter att ha spelat igenom fyra lovsånger och tagit en liten siesta tyckte jag att det var på sin plats att försöka ta sig an några av de 45 kanjitecken som jag kommer ha dugga på veckan efter att jag kommit hem från Karmelgården. Återigen slogs jag av hur avkopplande och roligt det är att plugga kanji. Man behöver inte tänka så mycket, det är bara att nöta. Till middag blev det en 150-grammare från Västergårdsgrillen, som i mitt tycke utklassar allt vad McDonald's och Max heter.

Sedan bar det av till Kyrkans ungdom i Hovsjö. Jag betraktas tydligen inte som någon farlig heretiker, eftersom jag blev ombedd att säga några uppbyggliga ord under andakten på temat lydnad. Som utgångspunkt valde jag ett bibelställe från psaltaren, som gjorde stort intryck på mig när jag träffade på det i breviariet förra måndagen (se nedan). Jag bad även Anna att maila Word-dokumentet med alla texter och ackord till lovsångerna i lovsångspärmen. Då kan jag nämligen plocka ut mina favoriter därifrån och föreslå dem att komma med i SUK:s kommande sångbok. Jag tog även med mig det senaste numret av Sucken för att visa mina alster för mina gamla församlingskompisar. Anna konstaterade att jag visserligen talat väldigt väl om min gamla församling, men att jag samtidigt tycker att alla kristna egentligen borde vara katoliker. Jo, det är väl ganska bra sammanfattat.

Givetvis blev det även en traditionsenlig protestantism vs. katolicism-diskussion med Stellan. Men jag försöker att ta det ganska lugnt när jag diskuterar med honom. Dels för att jag vet att han är alldeles för insnöad i det protestantiska tänket för att det egentligen ens ska vara någon idé att försöka övertala honom om varför man borde vara katolik, men lika mycket för att jag tror att Guds plan för församlingen i Hovsjö förmodligen inte är att familjen Bengtsson och alla andra ska bli katoliker, utan att den ska vara en oas inom svenska kyrkan, där ungdomar med helt okristen bakgrund som får en inbjudan om konfirmationsläsning kan få en uppriktig chans att lära känna Jesus Kristus. Och, som jag brukar säga i dessa sammanhang, "att bli en from protestant är första steget till att bli en from katolik".

"Om inte din lag vore min lust skulle jag förgås i mitt lidande. Dina befallningar skall jag aldrig glömma, du skänker mig liv genom dem."
(Ps 119:92-93)