Ske din vilja

På dagens körövning innan mässan var vi dessvärre bara kärntruppen, dvs Martin, Armand, Kim, Tom och jag, men vi gjorde i alla fall riktigt stora framsteg på Mozarts Ave Verum Corpus. Förhoppningsvis sitter den som en smäck lagom till första advent. Det enda tråkiga i sammanhanget är att jag kommer missa de fyra närmast följande körövningarna då jag kommer vara i Södertälje de två närmast kommande helgerna, följt en ungdomsreträtt och en bibelhelg. Så det blir väl till att öva en del på egen hand, men det ska nog inte vara några problem. Jag börjar mer och mer känna att förstatenor (dvs tenor i blandkör) nog är min stämma trots allt, snarare än bas. Så det blir ytterligare en punkt där jag följer i min fars fotspår.

Under mässan var det min tur att läsa den gammaltestamentliga läsningen, och jag fick även läsa responsoriepsalmen eftersom Hemal var borta (som annars brukar sjunga den). Nästa gång jag ska läsa är passande nog om fem veckor då jag (som det ser ut nu i alla fall) är tillbaka i Linköping igen efter alla helgutflykter. Eftermiddagen och kvällen har jag till stor del använt till det som jag ursprungligen hade i åtanke när jag bestämde mig för att göra söndagarna till pluggfria dagar, nämligen andlig läsning. Bl a har jag kommit vidare ett stycke i karmelitbroder Wilfrid Stinissens bok Mitt liv i dina händer. De gånger då broder Wilfrid inte ger direkta svar på just de frågor som jag gått och gnagt på, så sätter han ord på exakt de funderar som jag själv redan haft.

"I hjärtat bor Anden och där förnimmer vi hans impulser. Anden har sina planer, och när vi har tålamod avslöjar han dem för oss. Kanske finns det inget effektivare sätt att dö bort från sig själv än genom just detta tålamod. Den naturliga människan vill veta vad som kommer att hända. Hon vill förutse, bestämma, göra upp planer. Det finns inga gränser för hennes impulsivitet. Om vi inte lyssnar till henne utan istället tålmodigt lyssnar till det som Anden säger till vårt hjärta kan vi låta vår gamla människa gå mot en säker död." (s. 79)

"Jag kan med Teilhard de Chardin spekulera över Guds vilja med världen och mänskligheten, över utvecklingen mot punkt omega. Men jag lever mycket mer i Guds vilja när jag gör det lilla, banala arbete han ger mig att göra just nu. Ja, ju mera medvetet jag lever, ju mer koncentrerat i ögonblicket, desto mer är jag ett med Guds vilja. Det är i det allra minsta som jag möter det allra största." (s. 81)

"Ofta lever vi i det förflutna och i framtiden samtidigt, vilket ger oss en känsla av inre klyvning och kanske är den främsta orsaken till vår trötthet. Vi har inte överlämnat vårt förflutna med dess skuld och dess smärtsamma sår åt Gud. Vi släpar det med oss som en tung börda. Inte heller vågar vi överlämna vår framtid åt Gud. Vi är rädda att han kommer att missbruka vår tillit. Hur många finns det inte som inte vågar be: "Gör med mig vad du vill. Vad du än gör med dig, tackar jag dig. Jag är redo till allt, jag är med på allt. Må bara din vilja ske med mig och med allt du skapat"! Ändå ber de flesta av oss flera gånger varje dag: "Ske din vilja, såsom i himmelen så ock på jorden"!" (s. 83)

"Man skulle kunna tro att livet blir oerhört tråkigt när man alltid är bunden av Guds vilja, i synnerhet när denna vilja sträcker sig över livets alla detaljer. Att aldrig mer få göra vad man vill! Men att lyssna till Gud och lyda honom är precis det man vill." (s. 89)

Om man bara vågar lita på att Gud bättre än vi själva vet vad som är bäst för oss och vad som verkligen gör oss lyckliga, då behöver man aldrig vara rädd för att med uppriktigt hjärta be "Ske din vilja". Hur svårt måste det inte ha varit för Jesus att be den bönen under sin dödsångest i Getsemane! Men i och med att han böjde sig under Faderns vilja, så står nu vägen till himmelriket öppen för alla människor. Guds vilja innebär långt ifrån alltid den lättaste och mest bekväma vägen - snarare tvärtom. Men det är den enda väg som kan ge oss fullständig frid.

"Var och en som fruktar Herren får veta vilken väg han skall välja."
(Ps 25:12)