Barmhärtighetens missionär

Igår inbjöd XUK (väXjös Unga Katoliker) övriga lokalavdelningar i KESÖ (Katolskt Eminent Samarbete i Öst) för att träffas över en dag. En av de särskilt inbjudna gästerna var en av församlingens kontemplativa Missionaries of Charity-systrar, dvs den kongregation som grundades av den saliga moder Teresa av Calcutta. Syster Maria höll ett kort föredrag om hur man blir ett helgon enligt hennes ordensgrundare. "Jag ska, jag vill, med Guds välsignelse bli helig", sade moder Teresa. Nyligen utgavs en bok där moder Teresas brev till hennes andliga vägledare offentliggjordes, ur vilka det framgår att hon under 50 års tid, från dess att hon grundade Missionaries of Charity till sin död, med något enstaka undantag levde i ett totalt andligt mörker. Hon kände inte Guds närhet eller kärlek över huvud taget. Ändå fortsatte hon tveklöst med sin kallelse att sprida kärlek till de absolut mest utsatta människorna i samhället. Det är ett bevis om något på att äkta kärlek egentligen inte handlar ett dugg om känslor, utan bara om att bestämma sig. Man måste givetvis inte så totalt avsäga sig all egenkärlek och helt och hållet ställa sig till Guds förfogande på samma sätt som moder Teresa gjorde. Det går att komma till himmelen i alla fall. Men då kommer man heller inte att ha lika mycket plats kvar för att ta emot Guds kärlek. För att bli heliga har vi tre viktiga hjälpmedel till hands: Guds Ord, Kyrkans lära och bönen. Samt, inte att förglömma, att i allt vad vi gör för vår nästa dra till minnes Jesu ord: "Du gjorde det för mig." (Matt 25:40).

Jag drar mig till minnes en artikel i Sucken som handlade om helgonen och som avlutades med orden: "Helgonen var vanliga människor precis som vi. Tills de bestämde sig.". När vi dör kan vi inte ta med oss någonting. Det enda som spelar någon roll i himmelen är hur pass heliga liv vi levde på jorden. Borde vi då inte i detta liv helhjärtat sträva efter att bli så heliga som möjligt? Det enda som behövs för att uppnå det är den egna övertygelsen och Guds välsignelse. I de flesta fall leder strävan efter helighet till att man också får leva ett lyckligt liv här på jorden. Men det finns också undantag, varav moder Teresa är ett. Hon fick sprida kärlek och glädje till andra människor, medan hon själv istället fick lida tillsammans med Kristus. Hon får hela belöningen i himmelen.

"Sannerligen, vad ni har gjort för någon av dessa minsta som är mina bröder, det har ni gjort för mig." (Matt 26:40)

Varför rösta på kd?

Behövde bara läsa några meningar av det senaste debattinlägget på Världen idags hemsida med ovanstående rubrik, för att förstå vem som låg bakom det. Joseph Christenson är lika vass som alltid. Jag vet inte hur pass mycket inflytande det nya parti som han och Per Kronlid håller på att starta upp kommer få i praktiken, men jag ger dem i alla fall mitt fulla stöd. Det viktiga i politiken är inte att till varje pris få vara med och bestämma, utan att arbeta för det man tror på. Självklart måste man kompromissa ibland, och offra mindre viktiga frågor för att kunna få igenom sin huvudsakliga agenda. Men när samtliga sju svenska riksdagspartier aktivt står bakom förslag som direkt strider mot Kyrkans lära - hur kan man då med gott samvete rösta på något enda av dem?

"Den som inte är med mig är mot mig, och den som inte samlar med mig, han skingrar." (Matt 12:30)

Karmel

För ganska exakt ett år sedan tillbringade jag en långhelg på en ungdomsreträtt hos Karmelitbröderna i Norraby. Eftersom både br Jakob och br Elias numer är i Belgien och studerar, så ser det inte ut att bli några fler ungdomsreträtter inom en överskådlig framtid, vilket är beklagligt. Men jag är i alla fall mycket tacksam för det som jag fick ta med mig hem från mitt besök i Karmel.

Först och främst den inre bönen. Det är någonting som man växer in i mer och mer med tiden och aldrig kan bli helt fullärd i, men att be i tystnad en timme varje morgon och kväll en hel helg gav i alla fall en grund som jag sedan dess kunnat bygga vidare på. Min halvtimme i tystnad inför Gud varje morgon är tillsammans med den heliga mässan dagens absoluta höjdpunkt, och ger all den nåd och frid som behövs för att orka med resten av dagen.

För det andra var det oerhört inspirerande att få en inblick i karmeliternas liv, speciellt systrarnas. De är liksom en påminnelse och en försmak av det eviga livet i himmelen, där vi kommer vara "som änglar" (dagens evangelium), och bara lever för att prisa och förhärliga Gud. Det är lika bra att börja förbereda sig för det kommande livet redan i detta. Ja, det är rent av nödvändigt för att få frid i sin själ.

Och för det tredje, så fick jag med mig ett antal böcker därifrån, som jag fortfarande har en bra bit kvar av. Men idag tänker jag i alla fall dela med mig av ytterligare några guldkorn från lilla Thérèses Självbiografiska skrifter:

"'Herre, du fyller mig med GLÄDJE genom ALLT du gör.'" (Jfr Ps 92:5) Ty finns det en större glädje än att lida för din kärlek? ... Ju innerligare lidandet är och ju mindre människorna ser det, desto mera gläder det dig, o min Gud! Men även om du, vilket ju är omöjligt, inte kände till mitt lidande, skulle jag ändå vara lycklig att få lida, om jag därmed kunde förhindra eller gottgöra en enda synd mot tron...
   Kära moder, kanske tycker ni att jag överdriver min prövning, ty om ni dömer efter de känslor jag uttryckt i de små dikter jag skrivit i år, måste ni tro att min själ är fylld med tröst och att trons slöja nästan är bortdragen för mig. Och ändå... det är inte längre en slöja för mig, det är en mur som reser sig ända upp till himlen och skymmer varje stjärna... När jag sjunger om himlens glädje, om lyckan att för evigt äga Gud, känner jag ingen glädje, ty jag sjunger bara om det JAG VILL TRO. Ibland kommer visserligen en blek solstråle och lyser upp mitt mörker, och då upphör prövningen ett ögonblick, men i stället för att glädja mig gör minnet av denna ljusstråle mitt mörker ännu tätare." (s. 191-192)

"Moder, jag är ännu inte på långt när färdig att i handling omsätta det jag förstår, men blotta önskan att göra det ger mig frid." (s. 205)

"Inte får tjänaren något tack för att han gör vad han är ålagd. På samma sätt med er: när ni har gjort allt som åligger er, skall ni säga: Vi är odugliga tjänare, vi har bara gjort vad vi är skyldiga att göra." (Luk 17:9-10)

Requiescat in pace

Idag, på Alla själars dag, meddelar Svenska Dagbladet att Per Ericsson avlidit i cancer, 42 år gammal. Han var redan innan vare sig han eller jag blev katolik min absoluta favoritledarskribent i SvD, och hans blogg Bonum Commune har haft en given plats i min länklista. Se även runan i Katolsk Observatör. Han kommer att bli en mäktig förebedjare för oss.

"Om Jesus har dött och uppstått, vilket vi tror, då skall Gud också genom Jesus föra till sig de avlidna tillsammans med honom." (1 Thess 4:14)