Genom korset till uppståndelsen

Glad påsk! "Vårt påskalamm, Kristus, är slaktat. Låt oss därför fira högtid med renhetens och sanningens osyrade bröd. Halleluja." (Påskdagens kommunionsantifon). Efter att ha deltagit i den Stilla veckans alla högtidliga gudstjänster, med början i palmsöndagens "actionfyllda" liturgi där vi kastas snabbt från Jesu bejublade intåg i Jerusalem till förkunnandet av passionshistorien, via långfredagens sobra åminnelse av Herrens lidande som här i Södertälje särskilt präglades av den stora korsvägsandakten genom staden som utgick från Katolska Kyrkan, fram till dagens glädjefyllda Mässa på påskdagen då vi tillsammans med Maria från Magdala, Simon Petrus och den älskade lärjungen Johannes får meditera över den tomma graven, vill jag gärna dela med mig av en liten reflektion över det vi fått uppleva.

Som inledning till förnyelsen doplöftena under påskvakans liturgi riktar prästen följande ord till församlingen: "Efter fastans tid av bot och självprövning skall vi nu förnya våra doplöften, varigenom vi har tagit avstånd från Satan och det onda och lovat att tjäna Gud i hans heliga katolska kyrka." Fastan är en oundgänglig förberedelsetid för påsken. "Den som inte tar sitt kors och följer efter mig är inte värd att tillhöra mig." (Mat 10:38). Vi tar på oss vårt kors för att följa Jesus genom att troget fullgöra våra dagliga plikter och avstå från njutningar och överflöd, för att på så sätt visa vår tacksamhet för det han har gjort för oss och visa vår vilja att svara på hans inbjudan att följa honom på hans lidandes korsväg. Genom att avstå från jordiskt gott gör vi plats i vårt hjärta för det himmelska goda. "Människan skall inte leva bara av bröd, utan av varje ord som utgår ur Guds mun." (Matt 4:4). Den enda vägen till uppståndelsen och det eviga livet går genom korset, lidandet och döden. Men "har vi blivit ett med honom genom att dö som han skall vi också bli förenade med honom genom att uppstå som han" (Rom 6:5).

Om fastetiden betonar vad vi människor måste göra för att samarbeta med Guds nåd för att kunna nå fram till det eviga livet, så får vi under påsktiden tacka Gud för att han själv har tagit initiativet till vår frälsning och att Jesus genom sitt saliga lidande, sin död och uppståndelse har möjliggjort denna frälsning för alla människor. Liksom fastans självförsakelse öppnar möjligheterna för oss att lyfta själen till himmelska ting, så ger oss påsktidens glädje också en försmak av himmelrikets härlighet. Kyrkoårets växlingar ger balans så att vi inte löper risken att överbetona vare sig den ena eller andra aspekten. "Allting har sin tid, och varje företag under himmelen har sin stund. Gråta har sin tid, och le har sin tid. Klaga har sin tid, och dansa har sin tid." (Pred 4:1,4). I och med att fastan övergår till påsktiden då vi ihågkommer de 40 dagar som Kristus visade sig för sina lärjungar efter sin uppståndelse, upphör Kyrkans uppmaning till yttre botgöring, ty "inte kan väl bröllopsgästerna fasta medan brudgummen är hos dem." (Mark 2:19). 

Detta betyder dock givetvis inte att påsken ska innebära en förslappning i det andliga livet efter fastans strikta disciplin. Som för att påminna oss om detta får vi i epistelläsningen från Kolosserbrevet på påskdagen höra uppmaningen: "Om ni alltså har uppstått med Kristus, sträva då efter det som finns där uppe där Kristus sitter på Guds högra sida. Tänk på det som finns där uppe, inte på det som finns på jorden." (Kol 3:1-2). Denna grundinställning till livet måste vi alltid ha. Det betyder inte att man aldrig får njuta av några jordiska ting. "Den som äter gör det för Herren; han tackar ju Gud. Den som inte äter avstår med tanke på Herren, och han tackar också Gud." (Rom 14:6). Den yttre avhållsamheten från jordiska ting är ett medel för att bli fri från det inre beroendet av dem, och den sanna friheten som man till slut med Guds hjälp kan uppnå gör att man kan säga med Paulus: "Jag kan leva fattigt och jag kan leva i överflöd. Jag har verkligen erfarenhet av allt: att vara mätt och att hungra, att leva i överflöd och att lida brist. 13Allt förmår jag genom honom som ger mig kraft." Eller som det sammanfattas av psalmisten: "Om än er rikedom växer, så fäst inte ert hjärta vid den." (Ps 62:11)

Kristus är sannerligen uppstånden, halleluja! Detta är den dag som Herren har gjort, halleluja! Låt oss jubla och vara glada, halleluja!