聖ピオ十世会 SSPX

Idag avslutas böneveckan för kristen enhet. Dessutom är det exakt 50 år sedan påven Johannes XXIII offentliggjorde sin avsikt att öppna Andra Vatikankonciliet. Men veckans stora händelse i den katolska världen är givetvis gårdagens publicering av det dekret från Vatikanen som klargör att Prästbrödraskapet S:t Pius X:s (SSPX) fyra biskopar inte längre är exkommunicerade. Ett dekret som undertecknades samma dag som sändandet av Uppdrag gransknings dokumentär som målar upp prästbrödraskapet som en högerextremistisk, islamofobisk och antisemitisk rörelse. Sammanfattning och länksamling finns på Dantes nyheter.

Även om det säkerligen finns de som efter att ha sett Uppdrag granskning spädde på sin bild av religion över huvud taget som något allt igenom ont, och det med all förståelse säkert kommer finnas en hel del som uppfattar Kyrkans handlande i detta fall som ytterst motsägelsefullt och svårbegripligt, så måste jag ändå säga att veckans händelser på det stora hela har varit av godo. Först och främst innebär upphävandet av exkommuniceringarna att Vatikenen på allvar kommer inleda samtal med SSPX, vilket förhoppningsvis kommer leda till en hel del klargöranden rörande den rätta tolkningen av Kyrkans Tradition och Andra Vatikankonciliet. För det andra innebär dokumentären och den påföljande utkastningen av SSPX ur Svenska kyrkan att de blir än mer piskade att uppnå full gemenskap med den Katolska Kyrkan, samt att tydligt och offentligt ta avstånd från all form av högerextremism och främlingsfientlighet.

Nu vill jag inte påstå att Uppdrag granskning för en gångs skull gjort ett helt opartiskt program, särskilt inte med tanke på att de inte nämnde ett ord om biskop Fellays brev. Men jag blev i alla fall personligen inte upprörd av att se programmet till följd av några rena faktafel eller vantolkningar. Det framkom ju att SSPX inte är i full gemenskap med den Katolska Kyrkan (ännu) samt att de flesta av deras anhängare inte är några högerextremister utan bara är intresserade av att fira den gamla mässan.

Eftersom det finns så väldigt många starka åsikter i detta ämne så känner jag att det kanske är bäst att inte tycka på för mycket. Låt oss hur som helst be för alla kristnas fulla och synliga enhet i sanningen, för liturgins vackra och värdiga firande, samt för alla själars frälsning.

"Jag ber att de alla skall bli ett och att liksom du, fader, är i mig och jag i dig, också de skall vara i oss. Då skall världen tro på att du har sänt mig." (Joh 17:21)

日本の正月に習慣 Japanska nyårstraditioner

I Sverige är vi vana vid att många kristna högtider är allmänna helgdagar, som exempelvis Epifania (Trettondedag jul) och Kristi himmelsfärds dag. I Japan är dock föga överraskande så inte fallet. Således firades Epifania söndagen den 4 januari istället för tisdagen den 6:e. Efter mässan den 4:e var jag med på fågelskådning med fågelskådarklubben för första gången. I närheten av universitetet finns en naturpark där det gick att se en hel del fåglar även mitt i vintern, varav de flesta inte finns i Sverige.

Jag testade på skoj att ta en bild genom tubkikaren, på en Karugamo (Fläcknäbbad and). Mer intressanta var dock Kogera (Japansk pygmyhackspett) och Segurosekirei (Japansk svartryggad ärla).

Fågelskådningen övergick senare i dragflygning, en typisk japansk nyårstradition.

Det blåste riktigt bra!

Yamaguchi-kun, Narita-kun och jag.

Istället för religiösa högtider är de allmänna helgdagarna i Japan baserade på diverse kulturella företeelser. Idag, den andra måndagen i januari firas exempelvis "Bli-vuxen-dagen"　(成人の日, Seijin no hi). då alla som fyller 20 år under året samlas för att fira att man blivit vuxen. I kyrkan var det i söndags en liten välsignelseceremoni för två av församlingens 20-åringar. Efteråt var det nyårsfest med traditionsenlig mochi-tillverkning. Mochi (餅) är degiga riskakor som måste bankas ordentligt med trähammare för att få rätt konsistens. Undertecknad hjälpte till med detta.

På Bli-vuxen-dagen bär killar som regel vanlig kostym, medan tjejerna är något mer uppseendeväckande i sina traditionella kimonor. Här ses vi alla posera efter att bankat färdigt mochi-degen.

Det var allt för den här gången. Hoppas att ni har haft en bra jultid (som ju slutade igår). Men det är inte långt kvar till fastan!

新年おめでとう！Gott nytt år!

Gott nytt år! Hoppas att ni alla fått en bra start på 2009. Eftersom julen inte uppmärksammas i någon större utsträckning i Japan så är det istället nyåret som har rollen som vinterns stora familjehögtid. Döm dock om min besvikelse över att det inte finns någon som helst tradition av nyårsfyrverkerier! Det enda som hördes runt tolvslaget var en dov gong-gong från något buddhisttempel i närheten. Å andra sidan var jag ändå i kyrkan för tillbedjan och midnattsmässa, så det känns på ett sätt bra att man inte missade något.

2008 var för min del ett väldigt spännande och händelserikt år. Höjdpunkten var naturligtvis Världsungdomsdagen i Sydney, där jag inte bara fick chansen att se, fira mässan och tillbe inför sakramentet tillsammans med påven för första gången, utan även hålla hans mikrofon. Det avslutande kvartalets Japan-vistelse har givetvis också varit väldigt omvälvande och intressant, men kommer inte riktigt upp på samma nivå som de tre veckorna i Australien. (På tal om nyårsfyrverkerier och Sydney, se bilden på Catholic News Service.) Beträffande 2009 så ser jag mest fram emot bestigningen av berget Fuji i sommar, men förhoppningsvis blir det väl några andra spännande utflykter också. Samt givetvis också hemresan till Sverige! I övrigt tänker jag försöka att bara leva i nuet och göra vad jag kan för att i varje ögonblick leva till Guds ära.

Under mellandagarna har jag hunnit med att göra några utflykter. Först berget Fuji och två av de fem sjöarna, tillsammans med några klasskamrater. Fuji går visserligen bara att bestiga i juli och augusti, men frågan är om inte det är som vackrast nu under vintern med sin snöklädda topp.

Utsikt från bussen.

Reflektion i Sai-sjön.

Kvällssolen skiner över den snöklädda toppen.


Vid Kawaguchi-sjöns strand träffade vi även på en apa som nallade grönsaker.


Bergsstuga norr om Sai-sjön.

Dagen efter bar det av till staden Kawagoe bara ett par pendeltågstationer norrut, som även brukar kallas för "Lilla Edo" (gamla namnet på Tokyo).

Staden är mest känd för sina traditionella Kurazukuri-hus (蔵作り).


Det finns även ett kvarter med butiker som säljer traditionella godsaker. Jag hittade en likadan karamellburk som figurerar i den sorgliga Studio Ghibli-filmen Eldflugornas grav.


En karp (鯉, koi) som inte var vidare livad av sig.


På nyårsdagen var jag inbjuden till familjen Okamoto som jag lärt känna genom församlingen, och fick bland annat prova på diverse traditionell japansk mat.


Takeshi, min kollega i den gregorianska scholan, tar för sig av gyōza (餃子), pirogliknande degknyten fyllda med kött och grönsaker som ursprungligen kommer från Kina.


Resultatet av en eftermiddags origami (折紙, vik-papper).

"Herrens Ande är över mig, ty han har smort mig till att predika glädjens budskap för de fattiga. Han har sänt mig för att ropa ut frihet för de fångna och syn för de blinda, för att ge de betryckta frihet och predika ett nådens år från Herren." (Luk 4:18-19)