27 juli 2009

Kardinal Shirayanagi

Måndagen den 20 juli var nationell helgdag i Japan, Havets dag. Jag passade på att åka till S:t Gregorius hus i Higashi-Kurume för att delta i en mässa firad av den japanske kardinalen Shirayanagi.


S:t Gregorius hus är ingen församling i egentlig mening utan ett institut för religiös musik med specialinriktning på gregoriansk sång, som även har ett privat kapell där katolsk mässa firas varje söndag, samt vesper och completorium lördag och söndag kväll.


Varje söndag sjunges hela mässans ordinarium och proprium enligt Graduale Romanum. Rökelse används också flitigt. Enda nackdelen är att det inte finns något tabernakel.




Petrus Shirayanagi Seiichi utnämndes till kardinal av Johannes Paulus II 1994, och efter att kardinal Fumio gick bort i cancer 2007 är han för närvarande japans enda kardinal. Han deltog i konklaven som valde Benedikt XVI, men är med sina 81 år inte längre röstande.


Kardinalen var mycket välbekant med den gregorianska sången och sjöng orationerna, prefationen och prästens övriga partier oklanderligt på latin.


Jag fick faktiskt tillfälle att äta lunch efteråt tillsammans med kardinalen, men skulle givetvis ha förberett mig bättre för vad man skulle kunna fråga en kardinal. Såhär i efterhand hade det varit intressant att höra vad han personligen tycker om den gregorianska sångens plats i liturgin och det faktum att den bortsett från S:t Gregorius hus nästan fullständigt lyser med sin frånvaro i Japan. Nästa söndag planerar jag dock att delta i högmässan i Akabane kyrka, där åtminstone Missa de Angelis alltid sjunges första söndagen i månaden.

Jag här dessutom äntligen lyckats ordna med biljetter till en resa till Nagasaki, som jag planerat under så lång tid. Det blir tre hela dagar i Japans kristna centrum den 22-24 augusti, och på ditvägen och tillbakavägen hinner jag även stanna en dag i Kyoto respektive Hiroshima. Det blir något att se fram emot.

Asakusa

Dagen efter utfärden till Nikko tog vi efter söndagsmässan en tur intill Tokyo.


Efter en tur med den för dagen ovanligt fullpackade monorailbanan Yurikamome (Liljemåsen), tog vi en vattenbuss från Tokyobukten till Asakusa.






Tokyotornet skymtar fram.


Kajen till Tsukijis fiskmarknad.


På vägen passerar man under inte mindre än tolv broar.


Kaminarimon (Åskporten), ingången till Sensjojitemplet i Asakusa. När vi kom hit slog det mig att det etymologiska ursprunget för det japanska ordet för åska, kaminari (雷) möjligen skulle kunna vara kami-nari (神鳴り), "gudarop". Till höger och vänster vind- och åskgudarna Fujin och Raijin, kända från Final Fantasy VIII.


Mellan kaminarimon och själva tempelbyggnaderna ligger Nakamise-dori, kantad av otaliga turistaffärer. Tokyos motsvarighet till Västerlånggatan. Efter många funderingar bestämde jag mig till sist för att köpa en T-shirt med japans karta.

Hozomonporten.


Huvudtemplet, som för närvarande är under ombyggnad.




Vi hann även ta en liten tur till Ueno-parken. Att jämföra med bilderna från april.


På vägen tillbaka till kyrkan för vesper och benediktion passarade vi även ett omikoshi (お神輿), shintos motsvarighet till Corpus Christi-procession, där shinto-guden som vanligtvis bor i sin helgedom tas med på en tur genom stadens gator.

Jag måste faktiskt säga att fast det blev mycket buddshisttempel och shintohelgedomar under helgen så var det väldigt intressant att få ta del av den japanska kulturen, som ju är mycket djupt sammanbunden med de traditionella religionerna.

Nikko

Såhär i examenstider har det varit lite svårt att få tid till att uppdatera bloggen. De fyra inlämningsrapporterna i ekonomikurserna är färdigskrivna och inlämnade, och nu återstår det bara tre prov i de tekniska kurserna, varav det sista i informationssystem är på fredag nästa vecka. Förrförra lördagen tog jag mig dock ändå tid till att åka till Nikko med David och Masami.


Huvudattraktionerna i Nikko består till största del av shintohelgedomar och buddhisttempel, men vår första anhalt var S:t Antonius katolska kyrka, som hade tagit efter templens och helgedomarnas sed att omgivas av en mycket vacker trädgård.


Shinkyobron, över vilken shinto-gudarna sägs passera och det därför bara är möjligt för besökare att gå över vid specifika tider.


Den största helgedomen i Nikko är Toshuguhelgedomen, shogunen Tokugawa Ieyasus (1543-1616) mausoleum. Detta är Yomeimonporten.


Tokugawa Ieyasus grav.


Jag fascinerades även av de vackra japanska cedrarna som omger helgedomen.




Detta sägs vara originalet till de tre visa aporna. Mizaru, kikazaru, iwazaru betyder "Inte se, inte höra, inte säga" på gammalmodig japanska, och negativändelsen -zaru kan skrivas med samma kanji som saru (猿), vilket betyder apa. En fyndig ordlek med andra ord.




Toshoguhelgedomen lät byggas av Ieyasus son Iemitsu. Hans eget mausoleum, Taiyuinbyo ligger i närheten och är minst lika imponerande. Här Nitenmonporten.


Här inne någonstans ligger Tokugawa Iemitsu begravd.




Efteråt tog vi en busstur västerut till Chuzenjisjön uppe i bergen. För att komma dit måste man åka upp för den slingriga Iroha-zaka (ABC-backen), som fått sitt namn av att dess kurvor i tur och ordning är uppkallade efter tecknen i det japanska stavelsealfabetet.


I närheten av Chuzenjisjön ligger det vackra Kegon-vattenfallet.



Allt som allt en mycket lyckad resa då det kändes som att jag hann med att ta del av mer japansk kultur, historia och natur under en enda dag än jag hunnit hittills under hela min tid här.

17 juli 2009

Minnen från WYDSYD 2008

Idag är det exakt ett år sedan jag fick den stora äran att i egenskap av en av Sveriges representanter i den internationella liturgigruppen bära mikrofonen åt påven Benedikt XVI vid hans officiella ankomst till världsungdomsdagen i Sydney. I tacksägelse för den oerhörda upplevelsen att få delta i världsungdomsdagen vill jag idag fortsätta tråden från de senaste två blogginläggen och ordentligt minnas de fantastiska dagarna i Sydney.



Tisdag 15 juli, öppningsmässa

Torsdag 17 juli, påvens ankomst






Lördag 19 juli, pilgrimsvandring


Söndag 20 juli, avslutningsmässa




Idag fick jag även ett mail angående att det på måndag kommer att firas en tacksägelsemässa i Sydneys katedral av kardinal George Pell, i minne av årsdagen av världsungdomsdagen. Den kommer streamas live på www.sydneycatholic.org, och börjar kl 10.30 svensk tid (17.30 japansk).

"Låt er ande leda er, så ger ni aldrig efter för köttets begär. Köttet är fiende till anden och anden till köttet. De två ligger i strid så att ni inte kan göra det ni vill. Men om anden får styra er står ni inte längre under lagen."
(Gal 5:16-18)

15 juli 2009

Hembesök och Yokohama

Förra helgen blev minst sagt fullsmockad med aktiviteter. Först var det som sagt hembesök hos en japansk familj på lördagen, som i mitt fall blev herr och fru Fujita.


Jag tillsammans med herr Fujita, eller mindre Mi-kun som jag blev ombedd att kalla honom. När jag anmälde mig till hembesöket nämnde jag att jag var kristen, och herr Fujita berättade för mig om hur japanernas religiösa vanor brukar se ut.


Herr Fujita ber framför buddhistaltaret (仏壇, butsudan) varje morgon och kväll före han går till arbetet och efter att han kommer hem. Som jag förstått det är det vanligt att man ber buddhor samt avlidna familjemedlemmar om hjälp, samt även ber för nyligen avlidna. Lite grand som katolska helgon men utan Gud, kan man kanske säga? Tempel besöker man inför resor och andra viktiga händelser, eller när man behöver få föremål som till exempel en bil välsignade.


De flesta japaner är alltså buddhister, men kombinerar ofta detta med att även utföra shinto-ritualer. Detta är en gudarhylla (神棚, kamidana), där herr Fujita ber den första, femtonde och sista dagen i månaden. Det är även som jag tidigare nämnt en mycket utbredd tradition bland japaner att besöka shinto-helgedomar på nyårsdagen (初詣, hatsumoude).


Efteråt tog vi en cykeltur till en park, där det även fanns en liten djurpark. Detta är en glasögontrana (manatsuru).


Salskrake (mikoaisa).


Rådjur (鹿, shika).


Efteråt besökte vi ett litet musem med traditionella japanska hus med halmtak.


På vägen hem stannade vi även till vid en shinto-festival.


Till kvällsmat lagade fru Fujita (Kat-chan) tempura, friterad mat. Jag försökte faktiskt fråga om jag kunde hjälpa till men hon verkade föredra att göra det själv. Det verkade lite farligt också att lägga ner maten i oljan för att fritera den.


Det går att göra tempura av det mesta. I detta fall var det friterade räkor, sötpotatis, äggplantor, fiskkorv, grönsaksblandning med mera.


Kvällen avslutades med karaoke. Här "Tonari no Totoro". Det fanns ett otroligt utbud av låtar så jag passade även på att sjunga Melodies of Life från Final Fantasy IX och R*O*C*K*S, introlåten till den första säsongen av animen Naruto.


På söndagen åkte jag en tur till Yokohama tillsammans med min granne Andrew från Australien och Sean från USA.


Andrew och kommendör Matthew Perry (tror jag att det ska föreställa i alla fall). Det var Perry som tvingade japanerna att öppna landet för omvärlden år 1858 (Meji-restaurationen) med hjälp av så kallad kanonbåtsdiplomati.


Det var i ett sådant här "svart skepp" (kurofune, 黒船) som Perry anlände till Yokohama med år 1857, och meddelade att japanerna hade ett år på sig att bestämma sig om de ville öppna landet eller inte, och att han sedan skulle komma tillbaka med några till. Det är alltså vad som menas med kanonbåtsdiplomati. Men så värst läskigt tyckte inte jag att det såg ut.


Den gigantiska robotspindeln "La Machine".



Andrew och Sean promenerar genom Yokohamas China-town, den största i hela Japan.


Avslutningsvis tog jag en tur till Heliga Hjärtats katolska katedral. Tyvärr var det redan stängt, men jag fick i alla fall några bilder av exteriören.


Detta är Jungfru Marie upptagnings kyrka i Akabane, där jag deltog i kvällsmässan förrförra söndagen efter att ha skrivit JLPT.


Detta är utan tvekan den vackraste kyrkan som jag hittills besökt i Japan. Varför byggs inte fler nya kyrkor idag i samma stil som denna?

Idag är det för övrigt exakt ett år sedan öppningsmässan till världsungdomsdagen i Sydney ägde rum. Det är inte utan att jag fylls av lite nostalgiskt vemod när jag tänker tillbaka på de underbara dagarna i "The Great Land of the Holy Spirit". Men jag antar att vitsen med världsungdomsdagen inte är att ha väldigt roligt under några få dagar utan att det ska vara ett tillfälle att möta Gud och andra unga katoliker från hela världen på ett sätt som får bära frukt i resten av hela livet. Och det är jag övertygad om också var fallet för mig. I år får jag dock om Gud vill möjlighet att delta i såväl Saitama Youth Day den 14-16 augusti som stiftsungdomsdagen i Vadstena den 4-6 september. Och så är det ju bara två år kvar till Madrid 2011...



"Ni skall få kraft när den heliga anden kommer över er, och ni skall vittna om mig." (Apg 1:8)