Nikko

Såhär i examenstider har det varit lite svårt att få tid till att uppdatera bloggen. De fyra inlämningsrapporterna i ekonomikurserna är färdigskrivna och inlämnade, och nu återstår det bara tre prov i de tekniska kurserna, varav det sista i informationssystem är på fredag nästa vecka. Förrförra lördagen tog jag mig dock ändå tid till att åka till Nikko med David och Masami.

Huvudattraktionerna i Nikko består till största del av shintohelgedomar och buddhisttempel, men vår första anhalt var S:t Antonius katolska kyrka, som hade tagit efter templens och helgedomarnas sed att omgivas av en mycket vacker trädgård.

Shinkyobron, över vilken shinto-gudarna sägs passera och det därför bara är möjligt för besökare att gå över vid specifika tider.


Den största helgedomen i Nikko är Toshuguhelgedomen, shogunen Tokugawa Ieyasus (1543-1616) mausoleum. Detta är Yomeimonporten.

Tokugawa Ieyasus grav.

Jag fascinerades även av de vackra japanska cedrarna som omger helgedomen.

Detta sägs vara originalet till de tre visa aporna. Mizaru, kikazaru, iwazaru betyder "Inte se, inte höra, inte säga" på gammalmodig japanska, och negativändelsen -zaru kan skrivas med samma kanji som saru (猿), vilket betyder apa. En fyndig ordlek med andra ord.

Toshoguhelgedomen lät byggas av Ieyasus son Iemitsu. Hans eget mausoleum, Taiyuinbyo ligger i närheten och är minst lika imponerande. Här Nitenmonporten.

Här inne någonstans ligger Tokugawa Iemitsu begravd.

Efteråt tog vi en busstur västerut till Chuzenjisjön uppe i bergen. För att komma dit måste man åka upp för den slingriga Iroha-zaka (ABC-backen), som fått sitt namn av att dess kurvor i tur och ordning är uppkallade efter tecknen i det japanska stavelsealfabetet.

I närheten av Chuzenjisjön ligger det vackra Kegon-vattenfallet.

Allt som allt en mycket lyckad resa då det kändes som att jag hann med att ta del av mer japansk kultur, historia och natur under en enda dag än jag hunnit hittills under hela min tid här.