31 maj 2009

Pingst

Idag firar Kyrkan den helige Andes utgjutande. Jag har de senaste dagarna på ett mycket konkret sett fått erfara skillnaden mellan den helige Andes frånvaro och närvaro (som jag upplevt det personligen i alla fall). I fredags drabbades jag av en våldsam tentastress, där den största boven i dramat är en åttasidig rapport om Taylor-system där materialet som ska sammanfattas utgörs av över 150 sidor text mestadels skriven på svårläst gammalmodig japanska. Men efter pingstdagens mässa i domkyrkan med biskop Marcellinus, en efterföljande simsejour i badhuset samt följande av påvens mässa i Peterskyrkan och slutligen vesper med eukaristisk tillbedjan med Franciscanbröderna, kändes det klart bättre. Men jag behöver nog ändå ganska mycket förbön om jag ska klara mig igenom de kommande veckorna!




Biskop Marcellinus, vars namnspatron Kyrkan firar på tisdag, är inte direkt någon liturgist, och några särskilt teologiskt djupgående predikningar verkar inte heller vara hans specialitet. Men så länge jag bor här i Saitama är han i alla fall min biskop, som det är min heliga plikt att be för och på alla sätt stötta. Påvens pingstpredikan var dock i vilket fall som helst en riktig höjdare.

Idag slutar så maj månad, Marias månad. Istället går vi in i juni, då jag firar såväl konversions- och konfirmationsdag (3 juni), namnsdag (6 juni), konfirmationsnamnsdag (S:t Thomas More, 22 juni), dopnamnsdag (S:t Johannes döparen, 24 juni) samt dopdag (30 juni). Dessutom börjar präståret på Jesu Heliga Hjärtas högtid den 19 juni, samt avslutas Paulusåret på Petrus och Paulus högtid den 29 juni. Så det finns mycket att se fram emot i juni också!

Men även om Marias månad slutar idag, så kan man ändå fortsätta att be rosenkransen! Och på tal om det, så blir det som avslutning med tanke på alla blomintresserade några bilder från Yono-parkens rosfestival för några veckor sedan.







"Jag har ju genom lagen dött bort från lagen för att leva för Gud. Jag har blivit korsfäst med Kristus, men jag lever, fast inte längre jag själv, det är Kristus som lever i mig. Så långt jag ännu lever här i världen lever jag i tron på Guds son, som har älskat mig och offrat sig för mig." (Gal 2:19-20)

17 maj 2009

Påven i det Heliga Landet

Den senaste veckan har jag så långt som möjligt försökt kombinera studierna med att följa påven Benedikt XVI:s pilgrimsresa till det heliga landet via EWTN. Påven hade utan tvekan ett mycket hoppingivande budskap om fred i det heliga landet. Men frågan är om inte pilgrimsresans höjdpunkter (såväl för mig som för påven själv) var hans besök till de heliga platserna.


Mose gick från Moabs hedar upp till berget Nebo, högst uppe på Pisga, som ligger mitt emot Jeriko, och Herren visade honom hela landet. (5 Mos 34:1a)


Ordet blev kött här. (Jfr Joh 1:14)


Han är inte här, han har uppstått, så som han sade. Kom och se var han låg. (Matt 28:6)


När Jesus hade fått det sura vinet sade han: "Det är fullbordat." Och han böjde ner huvudet och överlämnade sin ande.
(Joh 19:30)

Jag blev särskilt djupt berörd av att få se påven be vid Jesu grav och vid Golgota. Man kunde verkligen känna hur han liksom på sina axlar i hela Kyrkans namn bar fram till Gud sina böner för fred och frid i det heliga landet och hela världen. Dessutom var det så fint att han verkligen fick ta sig den tid han behövde att be på dessa de heligaste platserna på hela jorden. Och hans anförande under besöket i den heliga gravens kyrka betonade på ett mycket insiktsfullt sätt kärnan i den kristna tron.

Saint John’s Gospel has left us an evocative account of the visit of Peter and the Beloved Disciple to the empty tomb on Easter morning. Today, at a distance of some twenty centuries, Peter’s Successor, the Bishop of Rome, stands before that same empty tomb and contemplates the mystery of the Resurrection. Following in the footsteps of the Apostle, I wish to proclaim anew, to the men and women of our time, the Church’s firm faith that Jesus Christ "was crucified, died and was buried", and that "on the third day he rose from the dead". Exalted at the right hand of the Father, he has sent us his Spirit for the forgiveness of sins. Apart from him, whom God has made Lord and Christ, "there is no other name under heaven given to men by which we are to be saved." (Acts 4:12).

Låt oss tillsammans med den helige fadern be för freden, för de kristnas enhet, och för alla själars frälsning.

"Saliga de som håller fred, de skall kallas Guds söner." (Matt 5:9)

06 maj 2009

Fuji-Q och St Gregorius hus

Den här veckan kallas i Japan för för "Golden Week" eftersom tre helgdagar infaller efter varandra: konstitutionens minnesdag, grön-dagen och barnens dag (och skulle någon av dem infalla under helgen så kompenseras detta med en extra helgdag). Men tyvärr regnar det idag så istället för att åka ut i bergen som jag hade velat så blir det till att sitta inne och plugga och blogga. I måndags åkte jag dock tillsammans med några andra utbytesstudenter till Japans häftigaste nöjesfält, Fuji-kyuu Highland, i närheten av berget Fuji. Vi ville såklart börja med att åka de allra häftigaste attraktionerna, Fujiyama och Eejanaika.


Fujiyama.


Eejanaika

Kyuu (急) i Fuji-kyuu betyder hastig, men åtminstone under Golden Week så skulle en mer passande tolkning av namnet vara Fuji-queue. Till Fujiyama tog kön drygt 3 timmar och till Ee ja nai ka lite drygt 4 timmar. Effektiv åktid var ca 90 respektive 40 sekunder. Efteråt hade vi ungefär en halvtimme kvar tills bussen gick och hann inte åka någonting annat. Men det kändes ändå som att det var värt det. Och eftersom vi hade förköpsbiljetter slapp vi i alla fall den kilometerlånga kön in till själva nöjesfältet.


Det var lite molnigt, men där i bakgrunden kan man i alla fall skymta Fuji-san.


Det lär ha funnits VIP-biljetter också som gjorde att man slapp kön, men de var såklart redan slutsålda när vi tittade efter.


Jakob från Polen och André försöker hålla humöret uppe medan vi väntar.

-----------------------------------------------------------------------------------

I lördags kväll gick jag så även för första gången i mässan i St Gregorius hus tillsammans med två vänner från min församling. Hela mässans ordinarium (Kyrie, Gloria, Credo, Sanctus, Agnus Dei) samt proprium (Introitus, Graduale, Alleluia, Offertorio, Communio), och därutöver prefationen, anamnes-acklamationen, doxologin, pater noster med embolismen samt fridsbönen sjöngs på latin enligt Graduale Romanum. Alla noter delades ut på lösblad där även översättningar fanns med, och församlingen sjöng med i allt, även propriet. Samtidigt användes givetvis folkspråket för läsningarna, orationerna och den eukaristiska bönen (den tredje!). Det kändes som att det var just detta som Andra Vatikankoncilet eftersträvade beträffande sången och språket i liturgin. Tyvärr finns det inte så många församlingar med resurser att öva in propriet till varje söndag, och St Gregorius hus är ju inte heller en vanlig församling utan ett institut för religiös musik, där kärnverksamheten är just undervisning i gregoriansk sång. Men det är detta som är idealet i alla fall, och sedan får man sträva därefter i mån av de resurser man har. Tyvärr glömde jag att ta med min kamera, men det såg ändå ut precis som på bildernahemsidan.

"Finally, while respecting various styles and different and highly praiseworthy traditions, I desire, in accordance with the request advanced by the Synod Fathers, that Gregorian chant be suitably esteemed and employed as the chant proper to the Roman liturgy."
(Benedikt XVI, Sacramentum Caritatis 42)

01 maj 2009

Maj

Ursäkta att det har dröjt med uppdateringar den senaste tiden. Direkt veckan efter påsk började skolan igen, och jag har nu börjat att läsa de ekonomiska och tekniska kurser som ingår i min examen - där undervisningen givetvis ges helt på japanska. Det är alltid så lätt att hänga med i vad som sägs på föreläsningarna, men om man läser på kurslitteraturen noggrant i förväg så blir det betydligt enklare. Och matematik och programmering använder ju praktiskt nog samma språk i hela världen.

Efter ume och sakura är det fuji (藤, blåregn) som står näst på tur att börja blomma i Japan. Framför kyrkan finns ett litet utomhusrum med blåregn som tak:




Och här från Besshonuma-parken:


Även om det kommer i fel ordning kronologiskt kan jag heller inte låta bli att visa en sista bild från sakura-blomningen, tagen i Omiya-parken under stilla veckan:


Även blåregn har på de flesta håll blommat färdigt nu, men Jesu Hjärta-statyn vid infarten till kyrkan omges i alla fall av några vackra maj-blommor. Här står jag med min körkollega Takeshi (till höger) samt Yod från Thailand som för närvarande bor hemma hos Takeshis familj som utbytesstudent.


Jag har även efter ett drygt halvår lyckats ta reda på att min församling heter Jesu Heliga Hjärtas församling (och inte St Franciskus församling som jag skrev i det första blogginlägget från Japan). I Japan används för det mesta de geografiska namnet på församlingarna, så det är inte alltid så lätt att veta.

I och med att det nya skolåret börjat har det även varit välkomstaktiviteter för de nya medlemmarna i universitetscirklarna. I lördags åkte jag för första gången på stjärnskådning med astronomicirkeln. Vi åkte till ett 2000 meter högt berg på gränsen mellan Gunma- och Nagano-prefekturerna, men dessvärre hamnade vi mitt i ett moln och kunde inte se någonting. Snabbnudlar kunde vi dock koka i alla fall.


Fågelskådning med fågelskådarcirkeln blev det också under veckan. Men eftersom det var helgdag var det fullt av folk i parken, och fåglarna verkade ha flytt någon annan stans. Nishiyama-san sökte förgäves efter kungsfiskaren som siktades i förra veckan.


Jag har även hunnit med att vara på två biskopsfirade mässor. Dels oljevigningsmässan i Tokyos katedral, som jag glömde att visa bilder från i förra blogginlägget:


Och i onsdags var jag på prästvigning i min egen katedral, förmodligen en av världens minsta som passande nog har lilla Therésè av Jesusbarnet som skyddspatron. Den ligger faktiskt något närmre än Jesu Heliga Hjärtas församling, men då det bara firas vardagsmässa en gång i veckan, och det skulle kännas konstigt att gå till en kyrka på vardagarna och en annan på söndagarna, så brukar jag vanligtvis inte gå i mässan där.


Den nyblivne prästen heter Johannes Fujita Megumi, och min biskop som jag också såg för första gången vid detta tillfälle heter Marcellino Tani Daiji (dopnamn, familjenamn, förnamn).


Jag önskar fader Johannes allt gott och ber att han får bli en from och helig präst!


Jag har bara varit på en prästvigning tidigare, av pater Samuel Järnegard-Fogelvik OP under vigiliemässan till Corpus Christi förrförra året, och med tanke på att jag missade prästvigningen av fader Frans och fader Markus vid biskopens tioårsjubiléum i julas så var det ju roligt att i gengäld få vara med om en prästvigning här i Japan.

Jag blev dock lite besviken på att folk som vanligt satt och pratade ljudligt före och efter mässan. Som jag förstod det försökte en av prästerna uppmana dem att vara lite tysta och förbereda sig i bön inför mässan, men han fick inte mycket gehör. Dessutom tyckte jag att det var högst märkligt att handpåläggningen kom efter vigningsbönen istället för tvärtom vilket är det brukliga. Jag antar att det inte påverkar giltigheten i sakramentet, men man kan ju tycka att man borde vara lite mer noggrann med att alla moment i en prästvigning sköts rätt. Vidare tyckte jag att det förtog lite av den högtidliga stämningen att predikan och kungörelserna innehöll så många muntra skämt som församlingen skrattade gott åt. Sedan verkar det inte vara bättre än att någon annan än den andra eukaristiska bönen aldrig används i Japan ens under oljevigningsmässor, prästvigningar, eller löftesavgivelser. Och så undrar jag varför biskoparna inte använder kräkla, tar av mitran på fel ställen, bär stolan ovanpå mässhaken istället för under, osv osv osv.

Nu låter jag kanske som en gnällspik, men mitt allmänna intryck är att kyrkan i Japan fortfarande får betraktas som en ung missionskyrka som ännu inte riktigt mognat i sin tro. Och för att den ska kunna göra det behöver den till att börja med många heliga präster som, brinnande av kärlek till Kristus och hans Kyrka, i ord och handling kan vara föredömen för sina hjordar. Den gode herdens söndag nu på söndag är ett bra tillfälle att be för detta (och givetvis inte bara för Japan, utan för hela världen). Passande nog ingår just präst- och ordenskallelser samt de nygrundade katolska kyrkorna i påvens böneintentioner för maj månad.

Första vespern och vigiliemässan till den gode herdens söndag kommer jag för övrigt att fira i St. Gregorius hus, ett institut för religiös musik i Higashi-Kurume ungefär en timmes tågresa bort, där liturgin firas med gregoriansk sång och i förekommande fall helt på latin. Kan det månne fylla min längtan efter lite traditionell, vacker och värdigt firad liturgi?

Glöm inte heller bort att idag på St. Josef arbetarens minnesdag be för alla arbetare, och att vi alla kan lära oss att bära fram vårt arbete som ett offer till Gud. Och så är ju maj månad särskilt tillägnad den saliga jungfrun Maria! Rosenkransen och Lauretanska litanian rekommenderas varmt.

Så gjorde han några till apostlar, andra till profeter, till förkunnare eller till herdar och lärare. De skall göra de heliga mera fullkomliga och därigenom utföra sin tjänst och bygga upp Kristi kropp, tills vi alla kommer fram till enheten i tron och i kunskapen om Guds son, blir fullvuxna och når en mognad som svarar mot Kristi fullhet. (Ef 4:11-13)