Maj

Ursäkta att det har dröjt med uppdateringar den senaste tiden. Direkt veckan efter påsk började skolan igen, och jag har nu börjat att läsa de ekonomiska och tekniska kurser som ingår i min examen - där undervisningen givetvis ges helt på japanska. Det är alltid så lätt att hänga med i vad som sägs på föreläsningarna, men om man läser på kurslitteraturen noggrant i förväg så blir det betydligt enklare. Och matematik och programmering använder ju praktiskt nog samma språk i hela världen.

Efter ume och sakura är det fuji (藤, blåregn) som står näst på tur att börja blomma i Japan. Framför kyrkan finns ett litet utomhusrum med blåregn som tak:

Och här från Besshonuma-parken:

Även om det kommer i fel ordning kronologiskt kan jag heller inte låta bli att visa en sista bild från sakura-blomningen, tagen i Omiya-parken under stilla veckan:

Även blåregn har på de flesta håll blommat färdigt nu, men Jesu Hjärta-statyn vid infarten till kyrkan omges i alla fall av några vackra maj-blommor. Här står jag med min körkollega Takeshi (till höger) samt Yod från Thailand som för närvarande bor hemma hos Takeshis familj som utbytesstudent.

Jag har även efter ett drygt halvår lyckats ta reda på att min församling heter Jesu Heliga Hjärtas församling (och inte St Franciskus församling som jag skrev i det första blogginlägget från Japan). I Japan används för det mesta de geografiska namnet på församlingarna, så det är inte alltid så lätt att veta.

I och med att det nya skolåret börjat har det även varit välkomstaktiviteter för de nya medlemmarna i universitetscirklarna. I lördags åkte jag för första gången på stjärnskådning med astronomicirkeln. Vi åkte till ett 2000 meter högt berg på gränsen mellan Gunma- och Nagano-prefekturerna, men dessvärre hamnade vi mitt i ett moln och kunde inte se någonting. Snabbnudlar kunde vi dock koka i alla fall.

Fågelskådning med fågelskådarcirkeln blev det också under veckan. Men eftersom det var helgdag var det fullt av folk i parken, och fåglarna verkade ha flytt någon annan stans. Nishiyama-san sökte förgäves efter kungsfiskaren som siktades i förra veckan.

Jag har även hunnit med att vara på två biskopsfirade mässor. Dels oljevigningsmässan i Tokyos katedral, som jag glömde att visa bilder från i förra blogginlägget:

Och i onsdags var jag på prästvigning i min egen katedral, förmodligen en av världens minsta som passande nog har lilla Therésè av Jesusbarnet som skyddspatron. Den ligger faktiskt något närmre än Jesu Heliga Hjärtas församling, men då det bara firas vardagsmässa en gång i veckan, och det skulle kännas konstigt att gå till en kyrka på vardagarna och en annan på söndagarna, så brukar jag vanligtvis inte gå i mässan där.

Den nyblivne prästen heter Johannes Fujita Megumi, och min biskop som jag också såg för första gången vid detta tillfälle heter Marcellino Tani Daiji (dopnamn, familjenamn, förnamn).

Jag önskar fader Johannes allt gott och ber att han får bli en from och helig präst!

Jag har bara varit på en prästvigning tidigare, av pater Samuel Järnegard-Fogelvik OP under vigiliemässan till Corpus Christi förrförra året, och med tanke på att jag missade prästvigningen av fader Frans och fader Markus vid biskopens tioårsjubiléum i julas så var det ju roligt att i gengäld få vara med om en prästvigning här i Japan.

Jag blev dock lite besviken på att folk som vanligt satt och pratade ljudligt före och efter mässan. Som jag förstod det försökte en av prästerna uppmana dem att vara lite tysta och förbereda sig i bön inför mässan, men han fick inte mycket gehör. Dessutom tyckte jag att det var högst märkligt att handpåläggningen kom efter vigningsbönen istället för tvärtom vilket är det brukliga. Jag antar att det inte påverkar giltigheten i sakramentet, men man kan ju tycka att man borde vara lite mer noggrann med att alla moment i en prästvigning sköts rätt. Vidare tyckte jag att det förtog lite av den högtidliga stämningen att predikan och kungörelserna innehöll så många muntra skämt som församlingen skrattade gott åt. Sedan verkar det inte vara bättre än att någon annan än den andra eukaristiska bönen aldrig används i Japan ens under oljevigningsmässor, prästvigningar, eller löftesavgivelser. Och så undrar jag varför biskoparna inte använder kräkla, tar av mitran på fel ställen, bär stolan ovanpå mässhaken istället för under, osv osv osv.

Nu låter jag kanske som en gnällspik, men mitt allmänna intryck är att kyrkan i Japan fortfarande får betraktas som en ung missionskyrka som ännu inte riktigt mognat i sin tro. Och för att den ska kunna göra det behöver den till att börja med många heliga präster som, brinnande av kärlek till Kristus och hans Kyrka, i ord och handling kan vara föredömen för sina hjordar. Den gode herdens söndag nu på söndag är ett bra tillfälle att be för detta (och givetvis inte bara för Japan, utan för hela världen). Passande nog ingår just präst- och ordenskallelser samt de nygrundade katolska kyrkorna i påvens böneintentioner för maj månad.

Första vespern och vigiliemässan till den gode herdens söndag kommer jag för övrigt att fira i St. Gregorius hus, ett institut för religiös musik i Higashi-Kurume ungefär en timmes tågresa bort, där liturgin firas med gregoriansk sång och i förekommande fall helt på latin. Kan det månne fylla min längtan efter lite traditionell, vacker och värdigt firad liturgi?

Glöm inte heller bort att idag på St. Josef arbetarens minnesdag be för alla arbetare, och att vi alla kan lära oss att bära fram vårt arbete som ett offer till Gud. Och så är ju maj månad särskilt tillägnad den saliga jungfrun Maria! Rosenkransen och Lauretanska litanian rekommenderas varmt.

Så gjorde han några till apostlar, andra till profeter, till förkunnare eller till herdar och lärare. De skall göra de heliga mera fullkomliga och därigenom utföra sin tjänst och bygga upp Kristi kropp, tills vi alla kommer fram till enheten i tron och i kunskapen om Guds son, blir fullvuxna och når en mognad som svarar mot Kristi fullhet. (Ef 4:11-13)