Fuji-Q och St Gregorius hus

Den här veckan kallas i Japan för för "Golden Week" eftersom tre helgdagar infaller efter varandra: konstitutionens minnesdag, grön-dagen och barnens dag (och skulle någon av dem infalla under helgen så kompenseras detta med en extra helgdag). Men tyvärr regnar det idag så istället för att åka ut i bergen som jag hade velat så blir det till att sitta inne och plugga och blogga. I måndags åkte jag dock tillsammans med några andra utbytesstudenter till Japans häftigaste nöjesfält, Fuji-kyuu Highland, i närheten av berget Fuji. Vi ville såklart börja med att åka de allra häftigaste attraktionerna, Fujiyama och Eejanaika.

Fujiyama.

Eejanaika

Kyuu (急) i Fuji-kyuu betyder hastig, men åtminstone under Golden Week så skulle en mer passande tolkning av namnet vara Fuji-queue. Till Fujiyama tog kön drygt 3 timmar och till Ee ja nai ka lite drygt 4 timmar. Effektiv åktid var ca 90 respektive 40 sekunder. Efteråt hade vi ungefär en halvtimme kvar tills bussen gick och hann inte åka någonting annat. Men det kändes ändå som att det var värt det. Och eftersom vi hade förköpsbiljetter slapp vi i alla fall den kilometerlånga kön in till själva nöjesfältet.

Det var lite molnigt, men där i bakgrunden kan man i alla fall skymta Fuji-san.


Det lär ha funnits VIP-biljetter också som gjorde att man slapp kön, men de var såklart redan slutsålda när vi tittade efter.


Jakob från Polen och André försöker hålla humöret uppe medan vi väntar.

-----------------------------------------------------------------------------------

I lördags kväll gick jag så även för första gången i mässan i St Gregorius hus tillsammans med två vänner från min församling. Hela mässans ordinarium (Kyrie, Gloria, Credo, Sanctus, Agnus Dei) samt proprium (Introitus, Graduale, Alleluia, Offertorio, Communio), och därutöver prefationen, anamnes-acklamationen, doxologin, pater noster med embolismen samt fridsbönen sjöngs på latin enligt Graduale Romanum. Alla noter delades ut på lösblad där även översättningar fanns med, och församlingen sjöng med i allt, även propriet. Samtidigt användes givetvis folkspråket för läsningarna, orationerna och den eukaristiska bönen (den tredje!). Det kändes som att det var just detta som Andra Vatikankoncilet eftersträvade beträffande sången och språket i liturgin. Tyvärr finns det inte så många församlingar med resurser att öva in propriet till varje söndag, och St Gregorius hus är ju inte heller en vanlig församling utan ett institut för religiös musik, där kärnverksamheten är just undervisning i gregoriansk sång. Men det är detta som är idealet i alla fall, och sedan får man sträva därefter i mån av de resurser man har. Tyvärr glömde jag att ta med min kamera, men det såg ändå ut precis som på bilderna på hemsidan.

"Finally, while respecting various styles and different and highly praiseworthy traditions, I desire, in accordance with the request advanced by the Synod Fathers, that Gregorian chant be suitably esteemed and employed as the chant proper to the Roman liturgy."
(Benedikt XVI, Sacramentum Caritatis 42)