聖ピオ十世会 SSPX

Idag avslutas böneveckan för kristen enhet. Dessutom är det exakt 50 år sedan påven Johannes XXIII offentliggjorde sin avsikt att öppna Andra Vatikankonciliet. Men veckans stora händelse i den katolska världen är givetvis gårdagens publicering av det dekret från Vatikanen som klargör att Prästbrödraskapet S:t Pius X:s (SSPX) fyra biskopar inte längre är exkommunicerade. Ett dekret som undertecknades samma dag som sändandet av Uppdrag gransknings dokumentär som målar upp prästbrödraskapet som en högerextremistisk, islamofobisk och antisemitisk rörelse. Sammanfattning och länksamling finns på Dantes nyheter.

Även om det säkerligen finns de som efter att ha sett Uppdrag granskning spädde på sin bild av religion över huvud taget som något allt igenom ont, och det med all förståelse säkert kommer finnas en hel del som uppfattar Kyrkans handlande i detta fall som ytterst motsägelsefullt och svårbegripligt, så måste jag ändå säga att veckans händelser på det stora hela har varit av godo. Först och främst innebär upphävandet av exkommuniceringarna att Vatikenen på allvar kommer inleda samtal med SSPX, vilket förhoppningsvis kommer leda till en hel del klargöranden rörande den rätta tolkningen av Kyrkans Tradition och Andra Vatikankonciliet. För det andra innebär dokumentären och den påföljande utkastningen av SSPX ur Svenska kyrkan att de blir än mer piskade att uppnå full gemenskap med den Katolska Kyrkan, samt att tydligt och offentligt ta avstånd från all form av högerextremism och främlingsfientlighet.

Nu vill jag inte påstå att Uppdrag granskning för en gångs skull gjort ett helt opartiskt program, särskilt inte med tanke på att de inte nämnde ett ord om biskop Fellays brev. Men jag blev i alla fall personligen inte upprörd av att se programmet till följd av några rena faktafel eller vantolkningar. Det framkom ju att SSPX inte är i full gemenskap med den Katolska Kyrkan (ännu) samt att de flesta av deras anhängare inte är några högerextremister utan bara är intresserade av att fira den gamla mässan.

Eftersom det finns så väldigt många starka åsikter i detta ämne så känner jag att det kanske är bäst att inte tycka på för mycket. Låt oss hur som helst be för alla kristnas fulla och synliga enhet i sanningen, för liturgins vackra och värdiga firande, samt för alla själars frälsning.

"Jag ber att de alla skall bli ett och att liksom du, fader, är i mig och jag i dig, också de skall vara i oss. Då skall världen tro på att du har sänt mig." (Joh 17:21)