Barmhärtighetens missionär
Igår inbjöd XUK (väXjös Unga Katoliker) övriga lokalavdelningar i KESÖ (Katolskt Eminent Samarbete i Öst) för att träffas över en dag. En av de särskilt inbjudna gästerna var en av församlingens kontemplativa Missionaries of Charity-systrar, dvs den kongregation som grundades av den saliga moder Teresa av Calcutta. Syster Maria höll ett kort föredrag om hur man blir ett helgon enligt hennes ordensgrundare. "Jag ska, jag vill, med Guds välsignelse bli helig", sade moder Teresa. Nyligen utgavs en bok där moder Teresas brev till hennes andliga vägledare offentliggjordes, ur vilka det framgår att hon under 50 års tid, från dess att hon grundade Missionaries of Charity till sin död, med något enstaka undantag levde i ett totalt andligt mörker. Hon kände inte Guds närhet eller kärlek över huvud taget. Ändå fortsatte hon tveklöst med sin kallelse att sprida kärlek till de absolut mest utsatta människorna i samhället. Det är ett bevis om något på att äkta kärlek egentligen inte handlar ett dugg om känslor, utan bara om att bestämma sig. Man måste givetvis inte så totalt avsäga sig all egenkärlek och helt och hållet ställa sig till Guds förfogande på samma sätt som moder Teresa gjorde. Det går att komma till himmelen i alla fall. Men då kommer man heller inte att ha lika mycket plats kvar för att ta emot Guds kärlek. För att bli heliga har vi tre viktiga hjälpmedel till hands: Guds Ord, Kyrkans lära och bönen. Samt, inte att förglömma, att i allt vad vi gör för vår nästa dra till minnes Jesu ord: "Du gjorde det för mig." (Matt 25:40).
Jag drar mig till minnes en artikel i Sucken som handlade om helgonen och som avlutades med orden: "Helgonen var vanliga människor precis som vi. Tills de bestämde sig.". När vi dör kan vi inte ta med oss någonting. Det enda som spelar någon roll i himmelen är hur pass heliga liv vi levde på jorden. Borde vi då inte i detta liv helhjärtat sträva efter att bli så heliga som möjligt? Det enda som behövs för att uppnå det är den egna övertygelsen och Guds välsignelse. I de flesta fall leder strävan efter helighet till att man också får leva ett lyckligt liv här på jorden. Men det finns också undantag, varav moder Teresa är ett. Hon fick sprida kärlek och glädje till andra människor, medan hon själv istället fick lida tillsammans med Kristus. Hon får hela belöningen i himmelen.
Jag drar mig till minnes en artikel i Sucken som handlade om helgonen och som avlutades med orden: "Helgonen var vanliga människor precis som vi. Tills de bestämde sig.". När vi dör kan vi inte ta med oss någonting. Det enda som spelar någon roll i himmelen är hur pass heliga liv vi levde på jorden. Borde vi då inte i detta liv helhjärtat sträva efter att bli så heliga som möjligt? Det enda som behövs för att uppnå det är den egna övertygelsen och Guds välsignelse. I de flesta fall leder strävan efter helighet till att man också får leva ett lyckligt liv här på jorden. Men det finns också undantag, varav moder Teresa är ett. Hon fick sprida kärlek och glädje till andra människor, medan hon själv istället fick lida tillsammans med Kristus. Hon får hela belöningen i himmelen.
"Sannerligen, vad ni har gjort för någon av dessa minsta som är mina bröder, det har ni gjort för mig." (Matt 26:40)
0 Comments:
Skicka en kommentar
<< Home