Mat i Japan

Ett av de första problem man ställs inför när man kommer till ett land som Japan är vad man ska äta. Japan har ju inte riktigt samma naturtillgångar och importmöjligheter som vi i Europa, så vissa varor är väldigt dyra jämfört med här och vissa finns över huvud taget inte alls. Å andra sidan har de också sina egna specialiteter som man gör bäst i att vänja sig vid. Basfödan är givetvis ris. Jag köpte en riskokare redan första dagen, och den är väldigt smidig (även om det fortfarande tar ganska lång tid att få riset klart). Enklaste smaksättningen till ris är currysås innehållande kött- och grönsaksbitar som bl a säljs i aluminiumpåsar som värmes genom att sättas i kokande vatten. För den som själv vill provsmaka curryris (カレーライス, karē raisu) finns alla ingredienser att köpa på exempelvis Sun Ai i Stockholm.

Vad gäller snabbmat så är det i stort sett genomgående nudlar som gäller. Dessa finns i allsjöns olika varianter och smaker, och köpes enklast i enportionsförpackningar som tillagas genom att tillsätta varmt vatten. En vattenkokare är således högst essentiell! Restauranger som serverar nudelsoppa (ラーメン, rāmen) finns överallt, och en portion kan gå på så lite som 500 yen (knappt 40 kronor). Att äta ute är således betydligt billigare i Japan än i Sverige.

Rāmen-restaurang i närheten av universitetet.


André, min klasskompis från Linköping demonstrerar rāmen-ätning. Det är tillåtet att sörpla hur mycket som helst, men nåde den som biter av nudlarna om de är för långa!

När det gäller proteiner så är det i första hand fisk som gäller, närmare bestämt färsk (rå) fisk. Enda problemet att denna måste ätas samma dag som den köps och dessutom är ganska dyr, men i gengäld väldigt god och säkerligen jättenyttig. Och för universitetsstudenter som gärna inte tillbringar allt för mycket av sin dyrbara tid i köket så är det ju alltid välkommet med maträtter som man kan äta direkt som de är. Till frukost är det ännu så länge bröd och ost som gäller. Bröd säljs färdigskuret i påsar om sex skivor, vilket är smidigt då studentrummet inte har någon skärbräda för bröd. Filmjölk har jag inte lyckats hitta, vilket får mig att tro att Arlas japanska fil Onaka bara är ett falskt marknadsföringstrick, men det är möjligt att det finns om man bara letar lite. Vanlig möjlk (牛乳, gyūnyū) finns däremot, dock med 3,6% som lägsta tillgängliga fetthalt. Jag har hursomhelst lyckats överleva en vecka på den japanska maten hittills i alla fall. Kanske blir det lite större variation och mer näringsrikt framöver. Idag har jag i alla fall tänkt köpa en potatisskalare så att jag kan äta morötter. 戴きます！