We have received the power

Så har då den svenska VUD-delegationen slutligen återvänt till den svenska sommaren efter att ha mottagit kraften från den helige Ande och träffat den helige fadern nere i "The great south land of the Holy Spirit". Eftersom detta var min första världsungdomsdag så visste jag inte riktigt vad jag hade att vänta mig, men hade dock en liten farhåga om att det mest skulle vara en enorm ansamling av ungdomar som med stoj, stök, dans och oväsen skulle försvåra ett personligt möte med Gud i "den stilla susningen", samt att liturgin skulle vara alltför "ungdomligt" utformad för min något mer traditionella smak. Men med facit i hand måste jag säga att allting var långt över förväntan. En världsungdomsdag blir i mångt och mycket till vad man själv gör den till. Visst bjöd ungdomsfestivalen på en hel del "ungdomliga" aktiviteter som gjorde skäl för dess namn, men det gick minst lika bra att tillbringa kvällarna i bön framför det Allraheligaste Sakramentet, träffa präster och ordensfolk från hela världen på Vocations Expo för att samtala om sin kallelse, eller gå på högtidlig pontifikal vesper enligt gregoriansk rit.

Utformningen av liturgin lämnade inte heller mycket att önska. Benediktinskt altararrangemang, stilrena mässhakar, traditionella musik såsom orgelspel och gregoriansk sång, kommunion på knä från påven, och enbart manliga ministranter. Modern popmusik och teatraliska tolkningar av evangeliet lyste helt med sin frånvaro. Det enda man möjligtvis skulle kunna anmärka på ur ett liturgipuristperspektiv är de aboriginska evangelieprocessionerna, men jag antar att det var det bästa sättet att ge uppmärksamhet åt urbefolkningens kultur och integrera denna i den kristna liturgin.

Det var även ett stort privilegium att få vara med i den internationella liturgigruppen. Detta innebar delvis att man alltid hade bästa möjliga platser vid alla större evenemang, vilket gjorde att man ytterligare kom undan allt stoj och stök, men det var givetvis också väldigt hedrande att få utföra uppgifter som att bära den svenska flaggan under öppningsmässan och ministrera som mikrofonhållare åt påven. Dessutom var det väldigt roligt att få en massa nya katolska vänner från hela världen. Det jag kommer minnas bäst är dock kvällsvigilian och avslutningsmässan tillsammans med påven. Det var en mäktig att tillbe Kristus tillsammans med Petrus.

Jag skulle kunna skriva minst tio blogginlägg om alla mina upplevelser från världsungdomsdagsresan, men jag tror det får räcka så här så länge. Men ställ gärna frågor om ni undrar över något särskilt.

"Jag skall framträda till Guds altare, till Gud, min ungdoms glädje."
(Ps 43:4, Vulg)