Sydney nästa

På måndag bär det av till Sydney och Världsungdomsdagen, så det kanske är på sin plats med en sista uppdatering innan dess. Be gärna för VUD:en, för påven och alla deltagare, att det får bli ett lyckat arrangemang på alla sätt och vis, och att vi alla får bli uppfyllda av den helige Andes kraft så att vi kan vittna om Jesus. För dem som inte har den stora förmånen att åka med så rekommenderar jag att följa EWTN:s sändningar. Schemat för sändningarna finns här och länk till de streamade webbsändningarna här (lägg till två timmar på GMT för att få svensk sommartid). Om någon vill spela in och spara sändningarna på sin dator (så att vi som är där också kan se dem i efterhand) rekommenderar jag GetASFStream. Håll gärna utkik efter mig och SUK:s ordförande Sara Lann som är med i liturgigruppen.

Några kommentarer till aktuella händelser. Den ekumeniske patriarken av Konstantinopel, Bartolomeus I, förste av jämlikar bland den ortodoxa kyrkans patriarker, deltog i Roms firande av apostlarna Petrus och Paulus förra helgen. Under högmässan gick påven och patriarken in gemensamt, satt bredvid varandra framför altaret under ordets liturgi, och läste gemensamt trosbekännelsen enligt den ursprungliga grekiska formen (som till skillnad från den latinska inte innehåller det kontroversiella filioque-tillägget). I sin predikan, sittandes alldeles bredvid den ekumeniske patriarken, sade påven bl a följande: "To understand this, a word from the First Letter of St. Peter may help us. In his exhortation to priests to feed the flock in the correct way, St. Peter calls himself a "synpresbýteros"—co-priest (5:1). (...) The communion—the "we"—of the shepherds is part of being shepherds, because there is only one flock, the one Church of Jesus Christ. Finally, this "co-" also refers to communion with Peter and his successor as a guarantee of unity." Låt oss innerligt be för, som Bartolomeus I uttryckte det i sin predikan, "the coming of the day of "unitatis redintegratio"—the day of full communion between us."

De senaste ryktena gör också gällande att ultratraditionalistiska St Pius X:s sällskap (SSPX) eventuellt är på väg till en återförening med Rom efter 20 år av oregelbunden status. Jag har fortfarande inte fattat hur denna rörelse resonerar. Man kan något tillspetsat sammanfatta det såhär: Tidigare påvar har uttryckt sig på ett sätt som kan tolkas som att ingen som inte lyder påven kan komma till himmelen. Kyrkans officiella ställning sedan andra Vatikankonciliet är att detta bara strikt kan tillämpas på dem som själva, aktivt och medvetet väljer att inte lyda påven, och inte på dem som utan egen skuld växer upp i ett annat kristet samfund eller i en annan religion. Denna nytolkning höll dock inte dessa ultratraditionalistister med om, och vigde som följd sina egna biskopar utan påvens tillåtelse, varpå dessa biskopar exkommunicerades. Om det är någon som faller under de tidigare påvarnas uttalanden om att ingen som inte lyder påven kan uppnå frälsningen, så måste det ju vara rörelser som denna. Är det någon mer än jag som ser det ologiska i deras resonemang? Men förhoppningsvis kommer de nu att ta sitt förnuft till fånga och ta emot den öppna hand som räcks åt dem av Kyrkan.

Och slutligen: Det ryktas om förändringar av mässordningen! Dels att fridshälsningen flyttas till sin ursprunliga plats (se Katekesen), nämligen mellan förbönerna och offertoriet istället för som nu, strax innan kommunionen. Okontrollerat handskakande med alla omkringvarande är förvisso inget ont i sig, men kanske inte den optimala omedelbara förberedelsen till att ta emot den heliga kommunionen. Det andra är att konsekrationsorden eventuellt kommer att läsas på latin i samtliga mässor, även de som i övrigt firas på folkspråket. Början till återlatinisering av liturgin i enlighet med konciliets verkliga intentioner, eller en omvandling av den eukaristiska bönen till magiskt hokuspokus? I vilket fall som helst är det intressant att se att en reform av liturgireformen faktiskt kan vara på väg. Jag tror inte att en total återgång till 1962 års missale vare sig är önskvärt eller realistiskt, men skulle mer än gärna se en liturgi mer i stil med den som påven själv firar. Latin till mässans fasta delar, gregoriansk sång, centralt altarkors, kommunionsutdelning knästående och på tungan, inga extraordinarie kommunionsutdelare eller kvinnliga ministranter samt ad orientem-firanden där det passar. Visst har Kyrkan gjort en del eftergivanden vad gäller en något "modernare" utformning av liturgin, men sätter samtidigt ett tydligt exempel i hur den firas i Vatikanen. Fungerar det där så fungerar det överallt.

Undrar just bara hur liturgin under VUD:en kommer utformas. Läste ett löst rykte om att påven vägrat använda den mässhake som förberetts åt honom då den haft australiensiska symboler utan koppling till kristendomen. Oavsett vad - be för vår modige påve att han får leva många år till framöver och kan fortsätta välsigna Kyrkan med sitt osvikliga sinne för liturgin.

"Jag har gjort det därför att Gud i sin nåd gett mig uppdraget att gå ut till hedningarna som Kristi Jesu tempelpräst och i helig tjänst förvalta Guds evangelium. Så skall hedningarna bli ett offer som är helgat genom den helige Ande och som Gud därför tar emot." (Rom 15:15-16)