Livet i Japan

ただいま！Här kommer en sammanfattning av mina intryck efter den första helgen i Japan. Samtliga utbytesstudenter är huserade i International House (国際交流会館), varav jag och de andra i STEPS-programmet (Short-Time Exchange Program in Saitama) bor i byggnad 3:

Min dörr syns på nedersta våningen, längst till höger. Min cykel syns också den längst till höger i bild.

För er som inte visste det så var den ursprungliga anledningen till att jag ville lära mig japanska och åka till Japan den att jag under högstadiet och gymnasiet var vansinnigt förtjust i japanska tv-spel. Jag insåg det inte riktigt då, men även om jag var en bekännande och sedan konfirmationen i svenska kyrkan flitigt praktiserande kristen, så hade Jesus väldigt bra konkurrens av Nintendo och PlayStation, om inte annat så åtminstone mätt i tillägnad tid. Men, så blev jag universitetsstudent och katolik, och problemet med att använda sin tid på ett vettigt sätt löste sig så småningom av sig självt. Och mitt barnsliga tv-spelsintresse visar sig få en djupare mening i och med detta utlandsår. Jag skulle aldrig kunna föreställa mig ett mer spännande, intressant, annorlunda och samtidigt land än Japan, och skulle förmodligen aldrig fått för mig att åka hit om det inte vore för tv-spelen.

Japan är ett trångbott land. Mitt 15,9 kvadratmeter lilla studentrum är utnyttjat närmare till max, och den tomma resväskan hittar jag inget annat ställe än balkongen att förvara på.

Men, japanerna är uppfinningsrika också. Ryktet om den utrymmessparande lösningen med roterbart handfat för att ge plats åt duschen visade sig stämma:

Platsbristen märks också när man går och handlar. Alla större affärer har minst två våningar, vilket känns lite ovant särskilt när man hade tänkt handla varor från olika plan och måste stå i kassakö flera gånger. De två största köpcentren i närheten är Roger's och Yamada Denki. Denki (電機) betyder elektronik, och jag kan inte förneka att det faktiskt var lite av en frestelse att första gången gå in på tv-spelsavdelningen på ett japanskt varuhus. Men, man får välja. Morgonmässa eller sena kvällar framför tv:n. Och vilken utlänning behöver egentligen tv-spel eller andra verklighetsflykter för att göra vardagen mer spännande när man befinner sig i Japan? Här är det spännande bara att ta en cykeltur runt kvarteret, studera 7-Eleven butikernas utbud av japanska specialiteter eller att köpa läsk i någon av de överallt inklusive något udda ställen utplacerade automatiska försäljningsapparaterna (自動販売機):

Just nu ser jag dock mest fram emot att få börja undervisningen i japanska. Imorgon är det placeringstest och intervju som avgör i vilken av de fyra nivåerna jag kommer hamna (det är bara de som hamnar i den högsta nivån som får möjlighet att läsa vanliga kurser på japanska). Längre fram skulle jag väldigt gärna också vilja göra en utflykt i den japanska naturen, och framåt våren förhoppningsvis också bestiga berget Fuji!

Det sägs att kulturskillnaderna och språkproblemen brukar leda till att utbytesstudenter ganska snart efter sin ankomst drabbas av någon form av depression, men ännu så länge känns det som att jag klarar det ganska bra. Tvärtom slås jag av att så mycket är precis som jag föreställt mig det. Det enda jag haft lite svårt för är dörröppningar som inte är anpassade för västerländska längdmått, vilket hittills två bulor i skallen gör mig ständigt påmind om. Och så är det fortfarande lite svårt att fatta att jag verkligen är här, men eftersom jag nu sovit tre hela nätter och alla gånger vaknat upp på samma ställe så får jag dra slutsatsen att det trots allt inte är en dröm!　またね！ Vi hörs!