Att fatta det ofattbara

Ur pater Wilfrid Stinissens predikan vid hans 50-årsjubileum som präst den 5/8-01, citerad i tidsskriften Karmel nr 4/2001:

"O", säger den helige kyrkoherden av Ars" vad en präst är något stort! Om han förstod det, skulle han dö av kärlek." Ja, hur kommer det sig att prästen inte svimmar eller dör när han står vid altaret och säger: "Detta är min kropp"? Det måste vara därför att han inte riktigt fattar vad han gör, eller också att han får en alldeles särskild kraft. Men samma sak gäller egentligen varje kristen. Allt som har med kristendomen och evangeliet att göra är för stort för oss. När astronomerna berättar om miljoner ljusår och miljarder galaxer, får vi en svindelkänsla. Men när han som i varje ögonblick skapar allt detta läggs i vår hand, står vi oberörda på marken utan att vackla. Vi kan helt enkelt inte fatta detta stora. Vi kristna befinner oss ständigt i en paradoxal situation: å ena sidan måste vi göra allt vad vi kan för att fatta det ofattbara, å andra sidan får vi vara tacksamma att vi inte kan fatta det, för då skulle vi helt enkelt inte kunna leva.

Jag kommer ihåg att jag under ungdoms-OAS i Värnamo 2003, två år innan jag började fundera på att bli katolik, formulerade ett antal tumregler när det gäller den kristna tron. En av dem var att aldrig någonsin underskatta nattvardens betydelse. Jag hade då redan kommit i kontakt med andra kristna som bara såg nattvarden som en ren symbolhandling som man kan ha och mista, var själv övertygad om att Jesus verkligen menade vad han sade med orden "Detta är min kropp ... Detta är mitt blod". Och även om jag redan som protestant hade en väldigt katolsk syn på nattvarden, eller eukaristin som vi katoliker hellre säger, så blev det givetvis ändå en väldigt stor skillnad när jag började förstå den katolska uppfattningen av sakramentets fulla innebörd. Eukaristin är inte bara "vår Herres Jesu Kristi, sanna kropp och blod, under bröd och vin, instiftat av Kristus själv, till att ätas och drickas av oss kristna", som Martin Luther formulerade det i sin lilla katekes, även om detta i sig är något alldeles fantastiskt. Katolska Kyrkans Katekes beskriver eukaristin som "hjärtat och höjdpunkten i kyrkans liv, ty i eukaristin förenar Kristus sin kyrka och alla sina lemmar med det lov- och tackoffer som bars fram en gång för alla på korset åt Fadern." (KKK 1407). Vi kommer aldrig under detta jordeliv att fullt ut förstå innebörden av detta, men det räcker med att vi har förstått att eukaristin är den mest heliga handling som vi kan vara med om på denna sida av himmelen, och som följd av detta visar den all den respekt och vördnad och ger den den plats i våra liv som den förjänar.

"Jag är det levande brödet, som har kommit ner från himlen. Den som äter av det brödet skall leva i evighet. Brödet jag skall ge är mitt kött, jag ger det för att världen skall leva." (Joh 6:51)