Rekreation

Jag ber om ursäkt för att det återigen dröjt oskäligt lång tid sedan den senaste uppdateringen. Jag hade tänkt skriva någonting i samband med Josef arbetarens minnesdag den 1 maj, men hade inte riktigt tid eller ork över för det. Men å andra sidan skrev jag ju en kort fundering om vad det innebär att göra sitt arbete till en bön i inlägget den 17 april. Om jag skulle tillföra någonting till det jag skrev då, så skulle det vara att poängtera att man inte får försumma att göra även avkopplingen till en bön. Ett liv i enbart bön och arbete låter förvisso väldigt fromt, men en normal människa klarar inte av det. Vi behöver också tid för att koppla av, umgås med vänner, njuta av tillvaron och helt enkelt bara vara. Till och med i klostren finns tid avsatt för rekreation. Och även om själva rekreationen kan bestå av vilken slags social aktivitet som helst utan några religiösa inslag alls, så kan man ändå göra den till en bön om man inleder den med att be om Guds närvaro.

Paulus uppmanar oss att "be ständigt" (1 Thess 5:17), och det är en uppmaning att ta på allvar. Vissa människor är förunnade gåvan att kunna göra detta väldigt konkret genom att som präster, munkar eller nunnor leva ett liv helt odelat för Gud. Men även de människor som är kallade till ett liv i världen och på grund av sina plikter inte har samma möjligheter att ta tid för direkt bön, har som uppgift att undersöka hur de under sina specifika levnadssituationer i en bönens anda kan leva sina liv helt och hållet för Gud. Och man skall heller inte glömma bort Paulus uppmaning i versen innan; "Var alltid glada". Ett liv i ständig bön är ett liv i ständig glädje. Visst ställs man inför många prövningar och svårigheter som kristen, men med Guds hjälp övervinner man allt. Och belöningen för mödan är alltid många gånger större än vad det kostar.

"Var alltid glada, be ständigt och tacka hela tiden Gud. Gör så, det är Guds vilja i Kristus Jesus." (1 Thess 5:16-18)