Prövningar

Människans djupaste längtan är att få fullgöra den kallelse som Gud sedan hennes tillblivelse ämnat henne för. Denna kallelse kan se ut på väldigt många olika sätt, men handlar ändå alltid i grund och botten om att i någon form utge sig själv för Gud och för sina medmänniskor. Vägen till att finna denna kallelse kan många gånger kännas väldigt lång och svår. Men ju fler prövningar man tar sig igenom på vägen, desto större blir belöningen när man kommer fram till målet.

Det var en svår prövning för min tro, men Han, vars hjärta vakar under sömnen, lät mig förstå att det är för dem vilkas tro inte är större än ett senapskorn som han gör under och förflyttar berg för att befästa denna så svaga tro, men för sina närmaste, för sin mor, gör han inga under förrän han har prövat deras tro. Lät han inte Lasarus dö, fastän Marta och Maria hade skickat honom bud om att han var sjuk? Och vid bröllopet i Kana, svarade han inte sin moder, när hon bad honom bistå husets herre, att hans stund ännu inte hade kommit? Men efter prövningen, vilken belöning! Vattnet förvandlas till vin, Lasarus uppstår från de döda! ... Så handlade Jesus mot sin lilla Thérèse: efter att länge ha prövat henne uppfyllde han alla hennes önskningar. (Självbiografiska skrifter, s. 127-128)

"Bröder, jag menar inte att jag har det i min hand, men ett är säkert: jag glömmer det som ligger bakom mig och sträcker mig mot det som ligger framför mig och löper mot målet för att vinna det pris där uppe som Gud har kallat oss till genom Kristus Jesus." (Fil 3:13-14)