Laetare

Idag är det alltså Laetare-söndagen. Liksom Gaudete-söndagen under adventstiden så är den fjärde söndagen i fastan liksom en liten paus i fastan där botprägeln tillfälligtvis ersätts av glädje över den stundande påsken. Laetare betyder "gläd dig", och kommer från mässans ingångsantifon ur Jesajas 66:e kapitel (se nedan). Och idag är jag verkligen glad. Vädret må vara hemsk (ännu ett nedfallet träd över vägen i Rydsskogen), och mitt lag torskade dagens innebandymatch, men jag är så glad över att få vara ett Guds barn, och att jag har allt som jag behöver: ett (visserligen inte så stort, men mysigt) hem, en (visserligen krävande, men stimulerande) utbildning (där jag för närvarande är färdig med alla tentor), en jättefin familj (som jag visserligen inte träffar så mycket men som jag vet bryr sig om mig och alltid finns där när jag som mest behöver dem), och inte minst, en underbar församling, vars söndagsliturgi jag aldrig slutar lära mig älska mer för varje gång jag deltar i den.

"Gläd dig, Jerusalem, och fröjdas över henne, alla ni som har henne kär; jubla högt med henne, alla ni som har sörjt över henne. Ni skall få tröst och skall få mätta er vid hennes bröst." (Jfr Jes 66:10-11)