Tentaplugg

Efter tre festliga dagar med firande av Jungfru Marias utkorelse och fullkomliga renhet följt av LUKAS-träff med påvefilm och karmelitnunnesånger i fredags, regionsdag med ungdomsmässa celebrerad av broder Rafael följt av basketspel i Vasahallen igår, och så i morse sedvanlig söndagshögmässa, så har jag nu en lång vecka av tentaplugg framför mig. Det har gått lite segt med pluggandet idag, men imorgon kommer jag säkert ta mig i kragen och sätta igång ordentligt. Sedan är tentorna i företagsekonomi och envariabelanalys i början av nästa vecka, och när det är avklarat blir det att åka hem-hem och fira jul med familjen och S:t Ansgars församling.

Idag skulle kören sjunga under mässan igen. Tyvärr gick det inte så bra. Maurice blev i sista stund tvungen att rycka in som ministrant, vilket gjorde att Martin slängde in Hemal på melodistämman till Adoremus te tillsammans med mig istället. Men jag råkade av misstag sjunga melodin i dur istället för moll, vilket inte bara lät extremt disharmoniskt utan givetvis också gjorde Hemal som stod bredvid mig väldigt förvirrad. Och som om det inte vore nog, så satt det dessutom en liten kille på samma bänk som basarna som sjöng med utan att kunna melodin, vilket gjorde att basarna också kom av sig. Och när vi väl gick över till Ditt ord är en lykta för min fot (som genomfördes tämligen klanderfritt förra söndagen) så struntade vi helt i tenorstämman, samtidigt som alla var så förvirrade sedan Adoremus te att det mest blev pannkaka av de två stämmorna som var kvar också. Det är sånt som händer. Lyckligtvis är Guds kärlek till oss människor inte beroende av hur bra vi kan sjunga flerstämmigt i kör, utan ovillkorlig och oupphörlig. Och varje gång som vi misslyckas med någonting så får vi ett tillfälle att påminna oss om att vi är bräckliga människor som är i ständigt behov av Guds nåd.

"Och för de väldiga uppenbarelsernas skull, för att jag inte skall bli högfärdig, har jag fått en tagg som sticker mig, en ängel från Satan som misshandlar mig så att jag inte blir högfärdig. Men han svarade: ”Min nåd är allt du behöver.” Ja, i svagheten blir kraften störst. Därför vill jag helst skryta med min svaghet, så att Kristi kraft kan omsluta mig."
(2 Kor 12:7-9)