Gott nytt kyrkoår!
Idag var det en jättefin söndagsmässa som vanligt, men givetvis lite speciellt också eftersom det var första advent med ljuständning och Angelusbön. Och Bereden väg för Herran som ingångspsalm var mäktigt. Extra roligt var dessutom att manskören under kommunionen kunde framföra några enkla men vackra sånger som övats ihop som snabbast innan mässan. Förhoppningsvis får kören lite fler medlemmar så att den kan sjunga i mässan lite oftare. Jag hittade även en fin liten julkrubba på Caritas julbasar, samt en bok om mitt skyddshelgon Thomas More.
Livet är en ständig omvändelse. Vi gör vårt bästa för att göra det rätta, men misslyckas ideligen. Vi inser att vi gjort fel, ber Gud om förlåtelse, försöker bättra oss, men misslyckas ändå. Det gäller då att inte misströsta och se bakåt. ”Den som ser sig om när han har satt sin hand till plogen, han passar inte för Guds rike.” (Luk 9:62) Guds förlåtelse ger oss ständigt möjligheten att börja om på nytt. Istället för att se tillbaka på sina tidigare misslyckanden så får man blicka framåt. För även om vi på grund av vår syndiga natur aldrig klarar av att bli helt fullkomliga i denna världen, så kan vi ändå göra synliga framsteg på vår väg mot helighet, och detta får vara det som sporrar oss. Det gäller därför att se på det positiva istället för att gräva ner sig under alla sina misslyckanden.
Ibland blir jag besviken på mig själv för att jag suttit och degat framför datorn eller TV:n en hel kväll utan att ha kommit någon vart alls i mina studier, och har jag tagit paus för att be så har jag inte kunnit koncentrera mig utan bara tänkt på studierna som jag borde göra. När ett negativt mönster gång på gång upprepas, så är det lätt att bli förtvivlad över ens oförmåga att göra detta rätta, i mitt fall att förvalta tiden väl. Men om man istället för att se tillbaka på det som varit ber Gud om förlåtelse, lägger sitt liv i hans händer och uppriktigt ber om hjälp att vandra på hans vägar, då ser man helt plötsligt möjligheterna till en verklig nystart på ens liv. Och det finns inga begränsningar för hur ofta man kan göra en sådan nystart.
Livet är en ständig omvändelse. Vi gör vårt bästa för att göra det rätta, men misslyckas ideligen. Vi inser att vi gjort fel, ber Gud om förlåtelse, försöker bättra oss, men misslyckas ändå. Det gäller då att inte misströsta och se bakåt. ”Den som ser sig om när han har satt sin hand till plogen, han passar inte för Guds rike.” (Luk 9:62) Guds förlåtelse ger oss ständigt möjligheten att börja om på nytt. Istället för att se tillbaka på sina tidigare misslyckanden så får man blicka framåt. För även om vi på grund av vår syndiga natur aldrig klarar av att bli helt fullkomliga i denna världen, så kan vi ändå göra synliga framsteg på vår väg mot helighet, och detta får vara det som sporrar oss. Det gäller därför att se på det positiva istället för att gräva ner sig under alla sina misslyckanden.
Ibland blir jag besviken på mig själv för att jag suttit och degat framför datorn eller TV:n en hel kväll utan att ha kommit någon vart alls i mina studier, och har jag tagit paus för att be så har jag inte kunnit koncentrera mig utan bara tänkt på studierna som jag borde göra. När ett negativt mönster gång på gång upprepas, så är det lätt att bli förtvivlad över ens oförmåga att göra detta rätta, i mitt fall att förvalta tiden väl. Men om man istället för att se tillbaka på det som varit ber Gud om förlåtelse, lägger sitt liv i hans händer och uppriktigt ber om hjälp att vandra på hans vägar, då ser man helt plötsligt möjligheterna till en verklig nystart på ens liv. Och det finns inga begränsningar för hur ofta man kan göra en sådan nystart.
"Se, jag gör allting nytt." (Upp 21:5)
0 Comments:
Skicka en kommentar
<< Home