Återuppstånden

Denna vecka har varit mycket händelserik och lärorik. Det började med att jag genomgick den allvarligaste krisen hittills sedan jag började mina studier på Ii-programmet, så till den milda grad att jag när jag gick hem från skolan i tisdags inte kände någon som helst vilja, ork eller inspiration att fortsätta mina studier. Inte så att det är omänskligt mycket att göra och att jag inte skulle klara av det, men jag kunde helt enkelt inte se något högre syfte med att pinas igenom 5 långa år av tristess. Men om jag skulle hoppa av nu, vad skulle jag då göra istället? Jag ringde hem till mina föräldrar och talade ut, och tog sedan för första gången sedan jag kom hit en joggingtur för att rensa tankarna. När jag kom tillbaka stod det helt klart för mig att det är Guds kallelse för mig att jag ska studera på Ii-programmet, och denna vetskap fick mig att återfå all inspiration och studieglädje. Och om det ingår i Guds plan för mitt liv att jag ska ta civilingenjörsexamen, då kommer han också göra det möjligt för mig att klara av det. Givetvis måste jag fortfarande göra min del av jobbet, men jag har full förtröstan på att Gud kommer visa mig hur jag ska bära mig åt för att klara mina studier på ett så effektivt och glädjerikt sätt som möjligt. Denna vecka har han - genom mina vänner och föräldrar - uppenbarat för mig vikten av att plugga tillsammans med andra istället för att sitta hemma ensam, samt att ta tid för att motionera.

Ett stort tack till alla som har bett för mig.

"Låt mig var morgon möta din trofasthet, ty jag förtröstar på dig. Visa mig den väg jag skall gå, jag sätter mitt hopp till dig." (Ps 143:8)