Världen har blivit grå

Denna vecka har varit en av de tuffaste sedan jag började mina studier på Ii-programmet. Eftersom jag tog ledigt från skolan i torsdags och fredags förra veckan låg jag efter en lektion i de båda matematikkurserna, och från tisdag till fredag hade jag lektioner ända till klockan 17. Mot mitten av veckan kändes det ett tag väldigt tungt, så till den milda grad att jag, som jag gjort några gånger nu sedan jag kom hit, började ifrågasätta meningen med allting.

Men så, idag, läste jag några sidor ur Den inre bönens väg av Wilfrid Stinissen (som till stor del bygger på Johannes av Korset och Teresa av Avilas skrifter), som var till stor hjälp. Återigen förundras jag över hur mina tankar och känslor formuleras i ord i det som broder Wilfrid skrev för över 15 år sedan.

"Jag njuter inte längre av den vanliga världen och jag njuter ännu inte av glädjen att leva med Gud. Det är svårt att leva på det viset, och man måste kämpa mot vemod och nedslagenhet. Under denna period skall man ofta erfara en stor längtan efter Gud, inte en längtan som beror på att man förståndsmässigt inser att Gud är värd all kärlek, utan ett verkligt väsensbehov, en längtan som kan göra mycket ont, men som också kan göra en mycket lycklig." (s. 29)

"När en kvinna skall föda har hon det svårt, för hennes stund har kommit. Men när hon har fött sitt barn minns hon inte längre sina plågor i glädjen över att en människa har fötts till världen. Nu har också ni det svårt. Men jag skall se er igen, och då skall ni glädjas, och ingen skall ta er glädje ifrån er." (Joh 16:21-22)