Fadder och dopdag

Den senaste tiden har jag varit väldigt upptagen med studierna, så det har varken funnits tid till att göra något intressant eller att skriva om det i bloggen. I söndags blev dock min körkollega David upptagen i den Katolska Kyrkans fulla gemenskap, med mig som fadder. David, som är från USA och sedan mer än 10 år tillbaka arbetar i Japan som engelsklärare, är uppvuxen i en traditionell anglikansk tradition, men efter att hans japanska flickvän Masami bestämde sig för att bli döpt i den Katolska Kyrkan istället för den anglikanska (som inte är särskilt traditionell här i Japan), bestämde han sig efter noga överväganden till slut för att också bli katolik.

"Iesu Kirisuto" under Gloria.


Som konfirmationsnamn valde David S:t Hieronymus.


Den nyblivna församlingsmedlemmen håller en kort självpresentation.


Ni får tro det eller ej, men Masami är faktiskt äldre än David.

På eftermiddagen sjöng David och jag sedan tillsammans i den gregorianska scholan under församlingens Caritas-konsert. Credo III och Ave Regina caelorum, samt avslutningsvis Ubi caritas från Taizé bidrog vi med. På kvällen deltog vi sedan alla tre i söndagsvespern och tillbedjan. En mycket välsignad och bönerik dag.

Sedan har det ju även hunnits med att på Jesu Hjärtas dag inviga det nya präståret. Att påven har utsett ett år då de troende i hela Kyrkan särskilt uppmanas att be för prästerna (tillika med utnämnandet av Jesu Hjärtas dag till bönedag för prästernas helgelse), kan ju inte tolkas på något annat sätt än att han anser att dagens präster är i särskilt behov av förbön. Så länge som prästerna - de troendes lärare och föredömen - lever heliga och fromma liv, så kommer det att sprida sig till hela Kyrkan. Men om prästerna inte är heliga, hur ska då någon kunna bli helig över huvud taget? Så här sade påven i sin predikan på Corpus Christi om hur prästernas exempel bör vara:

"This is what the faithful expect of the priest: that is, the example of an authentic devotion to the Eucharist; they like to see him spend long periods of silence and adoration before Jesus as was the practice of the Holy Curé d'Ars, whom we shall remember in a special way during the upcoming Year for Priests."

Och följande ord om den helige kyrkoherden av Ars (S:t Jean-Marie Vianney) i brevet som inaugurerade präståret:

“One need not say much to pray well” – the Curé explained to them – “We know that Jesus is there in the tabernacle: let us open our hearts to him, let us rejoice in his sacred presence. That is the best prayer”. And he would urge them: “Come to communion, my brothers and sisters, come to Jesus. Come to live from him in order to live with him… “Of course you are not worthy of him, but you need him!”. This way of educating the faithful to the Eucharistic presence and to communion proved most effective when they saw him celebrate the Holy Sacrifice of the Mass. Those present said that “it was not possible to find a finer example of worship… He gazed upon the Host with immense love”.

I måndags på de heliga apostlarna Petrus och Paulus högtid avslutades Paulusåret, och dagen efter firade jag min 24-årsdag som döpt. Jag hade tyvärr inte tagit med mig mitt dopljus till Japan, men det blev i alla fall allhelgonalitanian, förnyelse av doplöftena samt Te Deum. Och den korta läsningen i vespern passade ju perfekt (se nedan).

Imorgon ska jag skriva nivå 2 av Japanese Language Proficiency Test. I Sverige kan man minsann få dispans att skriva högskoleprovet någon annan dag än lördag om man är ortodox jude eller sjundedagsadventist, men jag hittade ingen liknande dispans gällande JLPT för kristna som vill ägna söndagen åt att be och vila snarare än skriva prov. Det får i vilket fall som helst bli kvällsmässa i Akabane, en församling som av vad jag hört verkar vara den mest traditionella i hela trakten.

"Vilken kärlek har inte Fadern skänkt oss när vi får heta Guds barn. Det är vi. Mina kära, nu är vi Guds barn, men det har ännu inte blivit uppenbart vad vi kommer att bli. Vi vet dock att när han uppenbarar sig kommer vi att bli lika honom, ty då får vi se honom sådan han är." (1 Joh 3:1a,2)