Inkarnationens mysterium

Idag tar Kyrkan en liten paus från fastans botövningar för att glädja sig över Ordets människoblivande. Jag har tidigare undrat över varför den katolska liturgin betonar just inkarnationen så starkt. Tre gånger om dagen, morgon middag och kväll, året runt utom under påsktiden, ber man Angelus-bönen som påminner om detta. Och varje söndag och högtid när trosbekännelsen läses eller sjunges i mässan, gör man en djup bugning vid orden "Och han har antagit kött genom den helige Ande av jungfrun Maria och blivit människa" (eller "Vilken är avlad av den helige Ande, född av jungfrun Maria" i den apostoliska trosbekännelsen). Varför just vid dessa ord? Varför inte visa samma vördnad för Jesu död, eller hans uppståndelse?

Kanske är det så att Kyrkan vill lära oss att inte ta inkarnationen för given. Visst är det Jesu död och uppståndelse som är den mest centrala händelsen av hans jordeliv, och de heliga tre påskdagarna då detta särskilt hålls i åminnelse är ju också kyrkoårets höjdpunkt. Men förutsättningen för att Jesus skulle kunna dö och uppstå som människa är ju att han över huvud taget blev människa! Visst är det Jesu död på korset som är källan till vår återlösning, men det är genom hans människoblivande som han, som är evig Gud, till att börja med blev dödlig. "Så älskade Gud världen att han gav den sin ende Son..." (Joh 3:16). Det är inte bara Jesu död som är Guds gåva till mänskligheten, utan hela hans människoblivande. Att särskilt betona inkarnationens mysterium innebär inte att säga att jul är viktigare än påsk, utan hjälper oss snarare att visa tacksamhet för allt som Gud har gjort för oss.

Beklagligt nog verkar föreskriften att göra en bugning under trosbekännelsen vara ganska bortglömd i de flesta församlingar, och i det japanska missalet nämns det över huvud taget inte bortsett från jul och Herrens bebådelse (där det ersätter knäfallet). Och att anledning till att kyrkklockorna ringer varje dag klockan 12 ursprungligen var för att påminna alla om att be Angelus verkar inte särskilt många heller komma ihåg längre. Men låt oss i alla fall särskilt idag meditera över inkarnationens mysterium och på så vis kunna bli uppfyllda av ännu större förundran och tacksamhet över att Jesus Kristus som är Gud har blivit en av oss.

-----------------------------------------------------------------------------------

I lördags åkte jag på en dagsutflykt till Kamakura tillsammans med en utbytesstudent från Indien och en kamrat till denne. Kamakura ligger vid kusten söder om Tokyo och var Japans huvudstad mellan 1185 och 1333 (som benämns som Kamakura-perioden).

Första anhalt blev buddhisttemplet Engakuji i stadens norra del. Jag är visserligen av förklarliga skäl lite kluven till att besöka tempel och shintohelgedomar, men då det är ett såpass viktigt inslag i den japanska kulturen så får man väl betrakta det som en turistattraktion och beundra den traditionella arkitekturen och de vackra trädgårdarna. Dessutom tog de ut inträdesavgift, vilket utan tvekan ökade turistkänslan i det hela.

Ytterligare en vacker vy över berget Fuji.

Från Engakuji gick vi den mycket vackra timslånga promenadstigen till den stora Buddhastatyn, Kamakuras största sevärdhet.

Promenaden bjöd även på fantastisk utsikt över havet.

Den stora Buddhastatyn, över 750 år gammal. Mycket imponerande. Man kunde även gå in i den.

Vackra blommor fanns det också.

Därefter åkte vi till akvariet i Enoshima, även det en imponerande upplevelse.


Detta är den första fisk jag sett som har ben och vingar.


Höjdpunkten var dock den storslagna delifinshowen.

Därefter hann jag med att smita iväg på kvällsmässa i Vår Fru av den ständiga hjälpens kyrka. I dopkapellet fanns några målningar med motiv från förföljelseperioden av japans kristna (eller "Kirishitan" som de kallades).

Allt som allt var det en mycket lyckad resa, inte minst tack vare det underbara vädret. Avslutningsvis måste jag även visa en bild från i söndags, då jag gick på Kaitenzushi-restaurang (回転寿司, "Snurra runt-sushi") tillsammans med några vänner från kyrkan efter mässan.

Man tar för sig av godbitarna på rullbandet allt efter behag, och betalar sedan utifrån antalet tallrikar man lämnar efter sig (där färgen avgör prisklassen). Har på senare tid även blivit populärt utanför Japan, och finns bl a i Skärholmens centrum om jag inte missminner mig.

Idag ska jag laga våfflor! (Så långt det nu går utan våffeljärn...)

"Kristus Jesus ägde Guds gestalt men vakade inte över sin jämlikhet med Gud utan avstod från allt och antog en tjänares gestalt då han blev som en av oss." (Fil 2:6-7)