スキー旅行 Skidresor

Den första veckan av vårlovet har jag ägnat till att åka på två skidresor med församlingens söndagsskolebarn respektive astronomicirkeln. Endagsresan med församlingen gick till Hunter Mountain i Gunma-prefekturen, ungefär 2½ timmes bussresa norr om Saitama.


Jag upphör aldrig att förundras över de japanska bergens skönhet, samt kontrasten till städerna.


Till vänster Ōtsuki-san, min bänkgranne i såväl vardagsmässan som söndagsmässan. Till höger broder Imai, franciscannovis som avlägger sina första löften den 20 mars.


Barnen gladde sig inte enbart åt skidåkningen utan uppskattade även möjligheten till snöbollskrig.


Utsikt från bussen på vägen ner. Det är bara uppe på bergstopparna som snön fortfarande ligger kvar, och även där var det rejäl kramsnö.


På måndagen bar det så av till Myōkō Suginohara (妙高杉ノ原) i Nīgata-prefekturen, strax norr om Nagano. Om våren redan är på rejäl anstormning i Tokyo och vintern sjunger på sista versen i Gunma, så är Nagano en helt annan femma. Men så befinner vi oss ju på över 1000 meters höjd över havet också.


Slående utsikt från backen den första, soligaste dagen. Vid perfekta väderförhållanden lär man även härifrån kunna se berget Fuji, över 150 km bort.


Vi bodde på ett minshuku (民宿) vid namn Gohachigisō (五八木荘, "Femtioåtta-träd-stuga"), på promenad-avstånd från backen.


Minshuku är privata hem som upplåter mat och husrum för turister. I små bergsbyar som Myōkō är det ett av de huvudsakliga sätten för lokalbefolkningen att försörja sig på.

Rummen är givetvis i traditonell japansk stil.

På kvällen lägger man ut sin futon (布団) direkt på de mjuka tatami-mattorna (畳).

Utsikt från allrummet. Perfekt plats för morgon- och kvällsbön.

Andō-san, Yamaguchi-san (som även är med i fågelskådarcirkeln), Kudō-san (ovan) och Shimada-san väntar på att inta middagen.


I och med att halvpension ingick så fick jag ett ypperligt tillfälle att smaka på lite riktig, traditionell japansk mat. Fråga mig dock inte vad det var för någonting!


Ett ofrånkomligt inslag i universitetscirkellivet är nomikai (飲み会), dricko-möte. Jag höll mig till Pepsi och te och försökte öva på japanskan. Som avslutning blev det lite Uno-kortspel.


Resans höjdpunkt var dock utan tvekan badhuset Naena no yu (苗名の湯) med vatten uppvärmt av underjordiska onsen (温泉), varma källor. Känslan av att stelfrusen efter en lång dag i skidbacken kliva ner i det 45-50 grader varma vattnet är obeskrivlig.

ゆ (yu) eller med kanji 湯 betyder bad. 男 (otoko) betyder herrar.

Efteråt är man alltför slö för att orka med något annat än att sitta en stund och softa med en islatte, vilket tydligen är japansk "after onsen"-tradition.


I går kväll var det avskedsfest (送別会, sōbetsukai) i det Internationella huset, i och med att det är en hel del utbytesstudenter som åker hem efter denna termin. Jag fick tillfälle att stifta en hel del nya japanska bekantskaper samt öva på japanskan över ämnen såsom svensk skattepolitik, turistattraktioner i Stockholm samt Nordens geografi.

"Lova Herren, min själ! Mäktig är du, Herre, min Gud, i höghet och härlighet är du klädd, du sveper dig i ljus som i en mantel. Himlen har du spänt ut som ett tält, ovan skyn har du timrat din sal. Jorden har du ställt på stadig grund, den kan aldrig i evighet rubbas. Urhavet täckte den som en klädnad, vattnet stod högt över bergen." (Ps 104:1-3a,5-6)