Kejserliga palatsets östra trädgärd och IKEA

Igår åkte jag en liten vända in till Tokyo. Första anhalten var St Paulisällskapets katolska bokhandel i Yotsuya, där jag hade tänkt införskaffa någon passande andlig litteratur inför vårlovet och fastan. Efter mycket funderande och rådfrågande hos personalen bestämde jag mig till sist för två relativt lättlästa böcker på japanska; "十字架への道、復活からの道" (Juujika e no michi, fukkatsu kara no michi), "Vägen till korset, vägen från uppståndelsen" om fastan och påskens budskap, samt "典礼と秘蹟のハンドブック" (Tenrei to hiseki no handobukku), "Handbok för liturgin och sakramenten" som är precis vad den heter.

Från bokhandeln bestämde jag mig för att promenera bort till kejserliga palatsets östra trädgård, som var stängd när jag besökte palatset på kejsarens födelsedag.


Utsikt från toppen av resterna av det gamla vakttornet.


Jag är väldigt förtjust i de japanska tallarna. De känns så typiskt japanska.


I trädväg finns det dock givetvis inget mer typiskt japanskt än sakura (桜), körsbärsträden. Den stora sakurablomningen börjar inte förrän i mars-april, men den här sorten (kanzakura) blommar uppenbarligen redan nu.




Den skarpsynte kan på denna bild upptäcka en mejiro ("ögon-vit"), en liten fågel med vita ringar runt ögonen som tycker om att suga nektar ur sakurablommor.


Ume (梅), persikoträd, blommar också redan vid den här tiden.









Efter besöket i trädgården bar det vidare till Shin-misato och IKEA-varuhuset som öppnade så sent som i november förra året. Huvudsyftet var att köpa någonting från den beryktade "Swedish food market" att bjuda på under den sista lektionen som vi hade i morse.




IKEA satsar verkligen på att göra sina varuhus i utlandet till symboler för Sverige.

Det känns faktiskt lite som att komma hem.

Det är inte utan att man får lite hemlängtan av att läsa alla de svenska varunamnen (skrivna undertill med japanska katakanatecken). På bilden min fåtölj hemma i Sverige, "Poengu".


Av alla katakaniseringar fastnade jag dock mest för "gooshigu maashuvin".


I restaurangen kan man givetvis äta kötbullar (miitobooru) med lingonsylt.


Det var kanske inte direkt prisvärt, men förmodligen enda chansen under hela det här året att få smaka något riktigt svenskt! Polarbröd (aakutikku bureddo) hade de också.


Det enda som känns lite konstigt är att jultraditioner som glögg (guroggu) och saffransbullar (safuran bureddo) går att köpa året runt.

Svenska traditioner beskrivs på väggarna i restaurangen.

Och så, efter att i vanlig ordning tvingats gå igenom hela varuhuset, kom jag till slut fram till den svenska matmarknaden.


Eftersom det är Alla hjärtans dag imorgon tyckte jag det passade alldeles utmärkt att bjuda på några pepparkakshjärtan. Det blev även en påse Ahlgrens bilar. Jag funderade ett tag på att även köpa ett paket gravad lax och en burk hovmästarsås, men bestämde mig till slut att det fick räcka med godsakerna.

"Vårt hemland är himlen, och därifrån väntar vi också den som skall rädda oss, herren Jesus Kristus." (Fil 3:20)