Litteratur som rekreation

Nu är jag tillbaka i Linköping igen för att ta mig an det andra året på Industriell ekonomi - internationell, japanska-linjen. Efter ett nära tre månader långt totalt pluggfritt sommarlov ligger inspirationen utan tvekan på topp. Alltid skönt att få känna sig lite nyttig igen efter allt slappande. Men avkoppling är definitivt också nödvändig. Under min första termin på Ii-linjen försökte jag så gott jag kunde att göra bokstavlig verklighet av bloggens titel, Bed och arbeta. Var kommer "avkoppling" och "underhållning" egentligen in i detta urgamla benediktinska talesätt? När jag tagit upp detta med fader Martin Pender så har han dock gång på gång poängterat att t om Thomas av Aquino, Kyrkans främste teolog, underströk vikten av rekreationen. Alla människor behöver rekreation, till och med de kontemplativa munkarna och nunnorna. Det går inte att leva ett liv i endast bön och arbete. Till slut känns allting bara innehållslöst och fattigt. Men rekreationen är inte bara strikt nödvändig för att man ska kunna må bra. Den som lever ett sant kristet liv i Guds närvaro slutar inte att göra det när man slutar att be. Gud är med även i avkopplingen. Det går i högsta grad att koppla av och ta det lugnt till Guds ära.

Den bästa rekreationen är givetvis den som man delar tillsammans med andra. Vi människor är skapade för gemenskap. Så att göra roliga saker tillsammans är utan tvekan något som Gud har ämnat oss för. Men det betyder nödvändigtvis inte att det inte finns bra sätt som man kan koppla av på även i ensamhet. Och bland dessa så måste nog skönlitteratur vara ett av de allra bästa, i synnerhet när den är skriven av kristna författare. För även om rekreationens huvudsakliga syfte inte är andlig uppbyggelse, så gör det ju ingenting om andligheten åtminstone kan få komma med på ett litet hörn. Den sista Harry Potter-boken som släpptes för en dryg månad sedan gjorde stort intryck på mig. Den är givetvis först och främst en oerhört värdig avslutning på en av de absolut mest spännande och välskriva bokserier som skrivits (inte minst bland dem som även tilltalar barn och ungdomar), men som bl a siten Christian Guide to Fantasy och pingstpastorn Joel Halldorf konstaterat så har den även många tydliga paralleller till den kristna tron. Inte så att en okristen som läser böckerna skulle bli omvänd, men den som är kristen känner definitivt igen sig i budskapet om den osjälviska självutgivande kärleken.

På frågon om hon är kristen har J.K. Rowling i en intervju från 2001 sagt följande:"I am Christian and this seems to offend the religious right far worse than if I said I thought there was no God. Every time I’ve been asked if I believe in God, I’ve said, ‘yes,’ because I do. But no one ever really has gone any more deeply into it than that and, I have to say that does suit me … If I talk too freely about that, I think the intelligent reader — whether 10 or 60 — will be able to guess what is coming in the books.". Det är inte svårt att förstå Rowlings frustration över all den kritik från kristet håll som hennes böcker fått för att de skulle leda in barnen mot ockultism. Samma sak har sagts om The Lord of the Rings, vilket författaren J.R.R. Tolkien själv kallade för "a fundamentally religious and Catholic work". När jag var färdig med Harry Potter and the Deathly Hallows blev jag faktiskt väldigt sugen på att läsa om även The Lord of the Rings, som numer finns i en mycket välgjord svensk översättning vid namn Ringarnas herre. Även om man vet precis hur det slutar och handlingen heller inte tar särskilt många svängar, så är bokens själva atmosfär och den värld som den utspelar sig så oerhört fascinerande att man kan läsa om boken hur många gånger som helst utan att tröttna. Huvudskälet till att Tolkien skrev boken var enligt förordet hans önskan att "försöka åstadkomma en riktigt lång historia som skulle kunna fängsla läsarna, roa dem, tjusa dem och ibland kanske få dem att uppröras eller bli djupt gripna", och detta lyckades han bevisligen med över all förväntan. Och då skadar det ju samtidigt inte att boken, utan att vara en direkt allegori, innehåller väldigt många element som går att applicera alldeles utmärkt på den katolska tron. Siten MythicTruth har gjort en snygg sammanställning av dessa.

I detta sammanhang kan man givetvis inte undgå att nämna C.S. Lewis The Chronicles of Narnia, där tre av böckerna är tämligen uppenbara kristna allegorier och de resterande fyra även de fulla av kristna anspelningar. The Chronicles of Narnia kan givetvis inte riktigt mäta sig med Harry Potter och The Lord of the Rings, som ju hör till två av de mest populära litterära verken någonsin. Framförallt är det ju inte alls är lika omfattande och genomtänkt, och dessutom betydligt mer tydligt riktat till barn. Men kanske också för att det på sina ställen har ett alltför klart kristet budskap för att falla allmänheten i smaken. Om man har som främsta syfte att proklamera den kristna tron, så är det förmodligen ett ganska omständligt sätt att försöka göra det genom ett skönlitterärt verk. Och om man som kristen vill skriva ett skönlitterärt verk i syfte att fängsla så många läsare som möjligt, så är det nog svårt att lyckas om man gör det till en alltför uppenbar kristen allegori. Harry Potter och Ringarnas herre lyckas dock att få med anmärkningsvärt många kristna element och samtidigt vara omåttligt populära. J.R.R. Tolkien menade dock att sagan är mycket betydelsefull i sig själv då det finns många sanningar som inte kan uttryckas på annat sätt. I Humphrey Carpenters Tolkien-biografi berättas om att C.S. Lewis en gång sade till Tolkien att "sagor är lögner", varpå Tolkien svarade att de inte alls är det, utan att de utgör transcendenta sanningar som går bortom oss, sanningar som man vet existerar men som man inte kan se, och att det bara är genom sagans språk som man kan tala om dessa sanningar. Enligt Tolkien är berättandet och läsandet av sagor ett sätt att meditera kring de viktigaste sanningarna i livet.

När jag frågade fader Martin om han kände till några andra spännande bokserier med tydliga kristna budskap förutom Harry Potter, Ringarnas herre och Narnia så blev svaret negativt. Det är Harry, Frodo och Aslan som gäller. Tur att man kan läsa om dem hur många gånger som helst.

"Den sjunde dagen hade Gud fullbordat sitt verk, och han vilade på den sjunde dagen efter allt han hade gjort." (1 Mos 2:2)