Christus natus est

Så har jag då firat min första jul som katolik. Och det var faktiskt snäppet finare än förra året då jag fortfarande gick i konversionsundervisning.

På julaftons morgon firades fjärde advent som familjemässa i S:t Ansgar. Under predikan fick barnen (och några vuxna) i tur och ordning ställa fram figurerna i julkrubban och läsa en kort text om deras innebörd. Tidigare år har jag alltid deltagit i julkrubbegudstjänsten i Hovsjö kyrka på julaftonsmorgnarna, så det var ju roligt att det blev lite samma upplägg i år då det krockade med den katolska mässan.

Efter att julmaten förtärts och julklapparna fördelats bar det så av till midnattsmässan. Till min stora glädje hade pater Udo kallat in Simon Törnqvist, som annars är kantor i domkyrkoförsamlingen, för att spela orgel under mässan. Simon är inte bara en utomordentligt talangfull kantor, utan dessutom en allmänt helhyvens katolik tillika konvertit i min egen ålder. Mycket trevligt att träffas.

På juldagen blev det ytterligare en chans att säga god jul till alla församlingsmedlemmar efter mässan, men i övrigt en sedvanligt lugn dag, där jag bl a passade på att se på början av midnattsmässan från Peterskyrkan som jag hade spelat in på video.

Annandag jul brukar vi alltid åka och hälsa på några av våra släktingar, och så även i år. Jag fick skjuts direkt från kyrkan till kusinerna i Ingarö, där det blev en riktigt trevlig tillställning bortsett från att storkusin Nils nyinförskaffade dobermannvalp råkade välta mormor när den skulle hälsa på henne. Det tedde sig inte bättre än att redan innan något skröpliga mormor fick åka ambulans till Huddinge sjukhus för att röntga. Men det verkar lyckligtvis som att det inte var alltför allvarligt i alla fall.

Idag, på min namnsdag, har jag firat min favoritapostel och -evangelist (dock är mitt andranamn inte inspirerat av honom utan av Johannes döparen), och som namnsdagspresent åkte familjen till Heron City för att se på traditionsenlig mellandagsbio. I år hade jag valt Vägen till Betlehem. Den bjöd kanske inte direkt på några överraskningar, men som katolik så måste man ju liksom bara ha sett världshistoriens första film vars galapremiär var förlagd till Vatikanen. Och visst var det en välgjord och bibeltrogen visualisering av julevangeliet.

"Se, dagar skall komma, säger Herren, då jag skall låta en rättfärdig avkomling uppstå åt David. Han skall regera som konung och ha framgång, och han skall skaffa rätt och rättfärdighet på jorden. I hans dagar skall Juda bli frälst och Israel bo i trygghet. Och detta skall vara det namn han skall få: Herren vår rättfärdighet." (Jer 23:5-6)