Epifania

Idag firar Kyrkan Epifania - Herrens uppenbarelse. De tre vise männen var de första hedningarna som kom till Jesus för att tillbe honom (Matt 2:2). Sedan dess har de fått en hel del efterföljare. Hade äran att få läsa den första och andra läsningen samt responsoriepsalmen i mässan. Dessförinnan hade jag även hunnit med att motta försoningens sakrament genom fader Martins förmedling. Det var faktiskt inte bara så att jag ville ta sista chansen att bikta mig hos fader Martin innan jag åker tillbaka till Linköping, utan jag kände verkligen att det behövdes. En av min mors allra bästa egenskaper är att hon är en alldeles fantastisk biktspegel.

Efteråt cyklade jag iväg till Hovsjö kyrka för att delta i julfesten och ta enda chansen under jullovet att träffa alla mina gamla kompisar i Kyrkans Ungdom. Väl hemkommen var det dags för den årliga husvälsignelsen, då man enligt traditionen i S:t Ansgar sätter upp en dekal med de tre vise männens initialer ovanför husdörren. Jag gjorde precis som förra året och satte upp den ovanför dörren till mitt rum. Visserligen kommer det att sluta vara mitt rum från och med att jag åker tillbaka till Linköping imorgon för att istället upplåtas till de kommande utbytesstudenterna, men då den först anländande studenten är praktiserande katolik från Brasilien så passar det ju alldeles utmärkt att hennes rum fått en traditionell katolsk välsignelse.

På eftermiddagen åkte vi iväg till farmor och farfar. Det var väldigt trevligt att få träffa dem. Nu är alla obligatoriska julfiranden med släkten avklarade. På vägen dit satt jag i bilen och letade i mitt ficktestamente med psaltaren efter en bibelvers som jag känner att jag skulle behöva meditera lite extra över såhär i tentatider. Ja, egentligen så borde jag nog ständigt bära på den i mitt hjärta. Jag visste på ett ungefär hur versen gick och att den fanns någonstans i psaltaren, men kom inte ihåg i vilken psalm. Och eftersom jag inte hade tillgång till Internet med sökfunktion i bilen så fanns det inget annat val än att leta igenom hela psaltaren manuellt tills jag hittade den. Och till min stora glädje gjorde jag det till sist, i psalm 42.

"Varför är du tyngd av sorg, min själ, och full av oro? Sätt ditt hopp till Gud! Jag skall åter få tacka honom, min räddare och min Gud." (Ps 42:6)