15 december 2006

Jag väljer allt

Ur Therésè av Jesusbarnets Självbiografiska skrifter:

"En dag kom Léonie, som tyckte sig ha blivit för stor för att leka med dockor, och gav oss en korg full med dockkläder och vackra tygbitar till fler dockklänningar, och överst låg hennes docka: "Se här, små flickor", sade hon, "välj, jag ger er alltihop!" Céline sträckte fram handen och tog en liten bunt silkesband som föll henne i smaken. Efter ett ögonblicks reflexion sträckte jag fram handen, sade: "Jag väljer allt!" och tog utan vidare hela korgen. De som bevittnade scenen fann det riktigt, inte ens Céline tänkte på att beklaga sig (för övrigt saknade hon inte leksaker, hennes gudfar överöste henne med presenter och Louise fann också medel att skaffa henne allt vad hon önskade).
   Detta lilla drag från min barndom är en sammanfattning av hela mitt liv. Senare, då jag fått en inblick i fullkomligheten, förstod jag att om man eftersträvar att bli ett helgon måste man lida mycket, alltid söka det fullkomliga och glömma sig själv; jag förstod att det fanns åtskilliga grader av fullkomlighet och att varje själ är fri att besvara Herrens maningar, att göra lite eller mycket för honom, det gäller kort sagt att välja mellan de offer han begär. Då utbrast jag liksom i barndomen: "Min Gud, 'jag väljer allt'. Jag vill inte vara helgon bara till hälften, jag är inte rädd för att lida för dig, det enda jag fruktar är att behålla min vilja - tag den, ty 'jag väljer allt' vad du vill!..." (s. 30)

"När jag läste berättelserna om de franska hjältinnorna och deras patriotiska bragder, särskilt om Jeanne d'Arc, kände jag stark längtan att efterlikna dem. Jag tyckte mig känna samma iver som hade besjälat dem, samma himmelska inspiration. Då fick jag en nåd som jag alltid betraktat som en av mitt livs största, ty i den åldern mottog jag ännu inte insikter så som nu, då de gives mig i överflöd. Jag trodde att jag var född för äran, men när jag sökte medlet att uppnå den, ingav Herren mig de känslor jag just nämnt. Han lät mig också förstå att min ära inte skulle synas för människorna, utan den skulle bestå i att bli ett stort helgon!!!... Denna önskan kan väl verka förmäten om man tänker på hur svag och ofullkomlig jag var och fortfarande är trots sju år i klostret. Likväl hyser jag alltjämnt samma djärva förtröstan att bli ett stort helgon, ty jag räknar inte med egna förtjänster, eftersom jag inte har en enda, utan hoppas på Honom som är Styrkan och Heligheten. Han som nöjer sig med mina svaga bemödanden, han ensam kommer att lyfta mig upp till sig och göra mig helig genom att överhölja mig med sina oändliga förtjänster. Jag betänkte inte då att man måste lida mycket för att nå helighet, men Gud påvisade det genom att sända mig de prövningar som jag berättat om..." (s. 65)


"Lev ett alltigenom heligt liv, liksom han som har kallat er är helig. Det står ju skrivet: Ni skall vara heliga, ty jag är helig." (1 Pet 1:15-16)

1 Comments:

At 7:15 em, Anonymous Julia said...

Fint med inslag av lilla Therese. Jag dammade av min hylla där min staty av helgonet står. Har en bön där av henne. "Låt oss älska vår litenhet så blir vi fattiga i anden"

 

Skicka en kommentar

<< Home