Thomas av Aquino

Idag är det den helige Thomas av Aquinos minnesdag. Första gången jag hörde talas om honom var i boken Sofies värld, som användes som kurslitteratur i filosofikursen jag läste på gymnasiet. Som alla studenters skyddshelgon, tillika dominikanpräst, kyrkolärare och enligt fader Martin den störste teologen genom kyrkohistorien, hör han till ett av mina absoluta favorithelgon. Dagen till ära bad jag i morse hans "Bön om att kunna leva rätt", som återfinns på sidan 136 i Oremus. Jag fastnade särskilt för följande rader:

"Herre, låt mig förnimma smaklösheten i allt som saknar evig giltighet. Låt mig tröttna på all glädje där du inte finns."

Att med uppriktigt hjärta kunna säga att det enda som gör en lycklig här i världen är när man får leva i fullständig självutgivelse för Gud och sin nästa, det är ingenting annat än en stor nådegåva från Gud. Att avstå från det förgängliga som man tidigare brukat glädja sig åt tenderar att ge upphov till ett stort tomrum. Det gäller då att inte låta någon annan än Gud själv fylla det tomrummet. Men det går inte utan hans hjälp.

Jesus svarade: "Om du vill bli fullkomlig, så gå och sälj allt du har och ge åt de fattiga; då får du en skatt i himlen. Kom sedan och följ mig."
(Matt 19:21)