In terra pax hominibus bonæ voluntatis
Jag kan inte helt säkert säga om det var i en dröm eller i vaket tillstånd, men när jag vaknade i morse kunde jag i alla fall konstatera att jag under natten ställt mig frågan huruvida det egentligen är någon vits att be för freden i världen, och tänkte då särskilt på det heliga landet. Att det finns krig i världen är ju en konsekvens av människans fria vilja, och Gud kan inte inkräkta på denna fria vilja utan att samtidigt ta ifrån oss det ansvar som gör oss till människor. Men samtidigt slog det mig (i drömmen eller vad det nu var) att det i världshistorien förmodligen finns ganska många exempel på långvariga konflikter som länge sett helt hopplösa ut men faktiskt nått en lösning till slut. Så kanske kan det faktiskt vara "värt" att be för fred i det heliga landet trots allt (notera ironin - det är klart att det alltid är värt att be!).
Med detta som bakgrund var det faktiskt inte med fullständig skepsis som jag vid frukostbordet läste i SvD att George W Bush tror på fred mellan israeler och palestinier inom ett år. Faktum är att jag inte kan tolka det som något annat än en tydlig uppmaning från Gud att be för freden. Om alla kristna, judar och muslimer i världen som drömmer om fred i det heliga landet (och nu menar jag inte bara bokstavligt), varje dag skulle bära fram denna förhoppning till Gud - vilket utan tvekan är en bön i enlighet med hans vilja - då skulle det inte förvåna mig om det en dag skulle bli verklighet. Men, som en av de somaliska gästerna på Gunnar Wieselgrens begravning igår mindes att denne en gång hade sagt till honom: "Om du vill förändra världen - varför inte börja med dig själv?"
Med detta som bakgrund var det faktiskt inte med fullständig skepsis som jag vid frukostbordet läste i SvD att George W Bush tror på fred mellan israeler och palestinier inom ett år. Faktum är att jag inte kan tolka det som något annat än en tydlig uppmaning från Gud att be för freden. Om alla kristna, judar och muslimer i världen som drömmer om fred i det heliga landet (och nu menar jag inte bara bokstavligt), varje dag skulle bära fram denna förhoppning till Gud - vilket utan tvekan är en bön i enlighet med hans vilja - då skulle det inte förvåna mig om det en dag skulle bli verklighet. Men, som en av de somaliska gästerna på Gunnar Wieselgrens begravning igår mindes att denne en gång hade sagt till honom: "Om du vill förändra världen - varför inte börja med dig själv?"
"Herre, gör gott mot de goda, mot dem som har redliga hjärtan. Men dem som viker av på vrånga vägar, dem må Herren rycka bort med de onda. Fred över Israel!" (Ps 125:4-5)
posted by F. Gustav Ahlman @ 10:27
8 comments
8 Comments:
Varför referera till Gud?
Gud skapade inte människan!
Människan skapade Gud.
Jag ska försöka att ge ett så enkelt svar som möjligt.
Någonting existerar. Den del av det som existerar som vi kan uppleva med våra sinnen kallar vi för universum. Universum - och det som eventuellt också existerar vid sidan av det men som vi inte kan uppleva med våra sinnen - måste ha ett ursprung.
Antingen har det som existerar alltid funnits, eller så har det uppstått ur ingenting. Det sistnämnda är ologiskt, och det finns inga exempel i verkligheten på hur någonting kan uppstå ur ingenting utan någon orsak. Alltså kvarstår bara ett alternativ: att det som existerar alltid har funnits. Samtidigt tyder all vetenskaplig forskning på att universum inte har funnits för evigt utan har uppkommit vid en specifik tidpunkt. Universum kan således, logiskt sett, inte utgöra allt som existerar då någonting måste ha orsakat dess tillkomst.
Detta något som alltid har existerat och som innehåller all kunskap om allting och är källan till uppkomsten av allt annat - det kallar vi för Gud. Man måste genom logiken och förnuftet inte nödvändigtvis komma fram till att detta eviga och oändliga väsen måste vara identiskt med den Guden som Bibeln beskriver. Men något evigt och oändligt väsen måste logiskt sett ha funnits sedan evigheten för att någonting ska kunna existera över huvud taget.
Har man väl kommit till den slutsatsen och på allvar försöker att ta reda på närmre vad eller vem detta väsen är, så skulle jag vilja påstå att sannolikheten är stor att man så småningom kommer fram till att det är identiskt med den kristne, treenige Guden. Detta eftersom denne Gud, enligt min egen erfarenhet, ingenting hellre vill än att ge sig till känna för dem som söker honom av uppriktigt hjärta.
Jag förstår inte hur man kan tro på en gud som är besatt av att man ska dyrka honom och om man då inte gör det så hamnar man efter sin död i nån evig plåga...
Din poäng att universum inte har kunnat skapas ur ingenting, vilket jag antar att du menar med att ingenting, absolut ingenting, existerade innan Big Bang, är inte helt logisk. För det första är det mycket som är svårt för människan att begripa. Det vi är anpassade till att förstå, om vi tar ett exempel, är mellanstora saker som rör sig i mellanstora hastigheter, som säg ett vildsvin, ett bra mål mat. Extremt stora eller små saker, solen eller atomer, är svårare att se framför sig. Samma sak med Big Bang och ett stort ingenting, det går inte att förstå, för gemene man. Dessutom finns det många vetenskapliga bevis för att något sådant tillstånd har existerat, något som religioner och deras gudar inte direkt kan stoltsera med.
Vidare så är det mycket ologiskt att säga att något "alltid existerat". Visst, i människans mått mätt så har väl Mount Everest alltid existerat, men i själva verket har det ju stått där i x antal miljoner år. Allt har något ursprung om det så är Mount Everest, ekorren utanför fönstret eller universum. Det gäller bara att öppna ögonen och titta tillräckligt långt tillbaka.
Hej Gustav!
Jag har läst ditt inlägg och din efterföljande kommentar.
Jag skulle vilja tipsa om min blogg. Ett inlägg som jag har skrivit:
http://bloganders.blogspot.com/2007/12/till-alla-kristna-ls-det-hr.html
Vänliga hälsningar
Anders Branderud
23 år,
Täby
cid:
Gud har skapat oss av kärlek eftersom Gud är kärlek. Han har skapat oss så att det är allas vår mening att frivilligt säga ja till honom. Eftersom det är de enda som kan göra oss riktigt lyckliga (och då menar jag en lycka som bär genom allt och då även döden) och han vill vårt bästa är det givet att detta är hans vilja. Men som sagt har vi vår fria vilja då en kärleksfull relation alltid måste bygga på möjligheten att både säga ja och nej. Den som säger nej får alltså vad den önskar - det vill säga ett evigt liv utan Gud. Detta är den huvudsakliga pinan med helvetet.
Hur menar du att det är ologiskt att säga att något alltid har existerat? Och hur i all sin dar blir det mer logiskt att först absolut inget har existerat och sedan allting uppkommit ur detta inget? Borde det i så fall, som Gustaf påpekade, finnas exempel på saker som bara kommer till? Hade jag exempelvis seriöst och bestämt hävdat att allt damm i mitt rum bara uppkommer utav precis ingenting hade antagligen folk snarare trott att jag borde bli inlagd än att det skulle vara en logisk företeelse...
Vad är det sedan för "många bevis" som skulle tala om att allting uppstod av ingenting?
En bra sak jag tycker att man skan ha med sig när man söker finna sanningen är vilken tro som ger svar på flest av ens frågor. Ingen tro ger oss här och nu svar på alla frågor, då vi helt enkelt inte skulle förstå svaret på dem ändå. Men vilken tro ger svar på flest av ens frågor? Jag har själv haft en ateistisk tro, och jämför jag antalet av mina frågor som jag fick svar på genom den inställningen mot de svar jag har på mina frågor nu som troende kristen, svarar den kristna tron på verkligen avservärt mycket fler frågor.
kristina:
Alltså, din gud som du tror har skapat allt här i världen måste ju någon gång ha skapat allt. Det må vara 10^500 år sedan, men det gör det inte mer rätt att säga att det alltid existerat. Nu är det iofs ett stort problem med att säga att det finns en skapare som ligger bakom allt, eftersom det inte förklarar vad som ligger bakom själva skaparen, men ändå.
Sen säger jag inte att allt uppkommit ur ingenting, jag säger bara att förutom den punkt av oerhört koncentrerad massa som Big Bang utlöstes från, så fanns det ingenting runt den punkten. Därefter skedde ju en rad kemiska processer som ledde till vårt universum vi har idag, från en punkt av oerhört koncentrerad massa, som jag sa.
Och livet på jorden uppkom ju inte heller ur ingenting. När väl de rätta biologiska molekylerna uppkommit i den första förhistoriska soppan som fanns, kunde naturligt urval (som är långt ifrån att vara någon slumpmässig process) börja arbeta på dessa, för att fatta mig kort.
Om du anser att den kristna tron, eller tro överhuvudtaget, svarar på fler frågor än vetenskapen gör, så kan jag bara beklaga. Du förstår inte vad du missar.
"Om du anser att den kristna tron, eller tro överhuvudtaget, svarar på fler frågor än vetenskapen gör, så kan jag bara beklaga. Du förstår inte vad du missar."
Kristendomen anser sig inte svara på fler frågor än vetenskapen, däremot att den svarar på frågan som gör att vetenskapens frågor har någon betydelse överhuvudtaget.
jacob:
likväl, jag kan bara beklaga. du förstår ändå inte vad du missar. ;)
Skicka en kommentar
<< Home