Så har vi då gått in i stilla veckan, den heligaste tiden på hela kyrkoåret. Några bilder från gårdagens palmprocession i Kitaurawa:
Om det är någon som undrar varför prästerna enbart bär stola och alba, så är det något som jag också undrat över länge. Efter mässan idag bestämde jag mig slutligen för att fråga min italienske kyrkoherde om detta, varpå han inte hade något bra svar annat än att erkänna att det egentligen är fel men att tendensen i Japan har blivit att prästerna nöjer sig med stola och alba (själv bär han dock alltid mässhake när han huvudcelebrerar på söndagar). Ungefär samma svar fick jag på frågan varför aldrig någon annan än den andra eukaristiska bönen används.
Vill man ha liturgisk perfektion så kan man dock alltid följa påvens mässor via EWTN. Tack vare tidsskillnaden kommer jag kunna se de flesta av liturgierna i direktsändning, inklusive påskvakan som börjar kl 4 på morgonen japansk tid. Här följer några bilder från igår:
Vackrare korkåpa än denna får man leta efter.
Sjungandet av passionshistorien.
Det benediktinska altararrangemanget med krucifixet i mitten.
Jag fylls alltid av en sådan oerhörd glädje av att titta på de påvliga liturgierna. I all sin storslagenhet och yttre skönhet blir man ändå aldrig distraherad från det som är själva liturgins kärna, nämligen åminnelsen av Kristi frälsningsverk. Tvärtom - just detta att det inte finns någonting att anmärka på i den yttre gestaltningen av liturgin gör att man ännu lättare kan sjunka in i meditationen över Kristusmysteriet.
Palmsöndagens mässa utgör även firandet av världsungdomsdagen på stiftsnivå. Årets tema är hämtat från 1 Tim 4:10:
"Vi har satt vårt hopp till den levande Guden", som spinner vidare på påvens senaste encyklika
Spe salvi. Läs gärna
budskapet inför årets världsungdomsdag, samt håll utkik på
Vatikanens hemsida efter den engelska översättningen till gårdagens mycket hoppingivande predikan. I boken "Mary, Mother of the Church" av Raniero Cantalamessa (predikant i det påvliga hushållet som håller i predikan under långfredagens liturgi), ger han en bra förklaring på vad skillnaden mellan tro och hopp är. Att tro är att vara övertygad om en objektiv sanning, som fortsätter att vara sann vare sig vi tror på den eller ej. Hopp däremot handlar om sådant som i högsta grad beror på en själv och hur man väljer att leva sitt liv på jorden. Vi tror att det eviga livet finns, och hoppas att också själva kunna nå fram dit.
"Det är därför vi strävar och kämpar, ty vi har satt vårt hopp till den levande Guden, som är en frälsare för alla människor, särskilt för dem som tror." (1 Tim 4:10)
